Nu jävlar ska du få höra här! Pekoralen goes heavy seriös! Så där riktigt jävla allmänlivsviktig, som behövs ibland. I detta inlägg viker jag således undan blicken från allt vad böcker, knappologi och allmänt nonsens heter.DU BÖR LÄSA DETTA, DET ANGÅR DIG!Nu ska vi snacka allvar, sa Alvar! ;)
__________________________________________________________________
För jag har tänkt på en sak ...
Den känns viktig på något sätt, eftersom den rör oss alla.
Det är det här med värderingar och handlingar. Vem du är och vem folk runt om kring dig tar dig för att vara. Vi känner ett ansvar där, ett krav. För som vuxen blir det helt plötsligt viktigt att uppföra sig just vuxet. Du har säkert ett sätt att tänka eller rent av ett sätt att leva, som de runt om kring dig inte riktigt känner till.
Jag skulle rent av tro att du skäms för vissa värderingar du hyser, för vissa saker du gjort, vill göra eller fortfarande gör.
Jag skriver egentligen detta för att vi allesamman måste sluta upp med att vara någon inför någon eller några andra. Vad man tycker, gör eller vill göra som vuxen måste vara den personens egen angelägenhet, eftersom vi är vuxna. Just av den anledningen.
För handen på hjärtat, vet du allt om din mamma, pappa, bästa kompis eller granne? Svaret är nej, det är meningen så, du varken kan eller vill veta. Vi är vuxna, vi har alla våra mörka skrymslen, sådant vi gör eller har gjort och detta berättar vi inte för någon, eller mycket få.
Vem är du inför din mor, inför din moster eller den där klasskompisen som alltid tror det bästa? Vem är du inför dig själv?
Ska du skämmas för dig själv!? Absolut inte.
Säg mig, skulle du vända ryggen åt din mor, om det visade sig att hon haft ett ångande one night stand nylingen? Skulle du avsky din far om det tydligt framgick att han intensivrunkar till porr på daglig basis? Skulle du det?
Skulle du förskjuta din dotter om hon tog knark på studenten? Skulle hon vara densamma efter det eller plötsligt bli någon annan som du skulle älska mindre? Rent av ogilla? Se ner på?
Folk är rädda för att göra bort sig, för att folk runt om kring ska bli besvikna. Vi axlar ett ansvar som är större än oss själva här. Vi borde bli mindre noga med att bry oss. Vad fan spelar det för roll vad vi gör egentligen? Det vi är, vad vi är, det är det absolut viktigaste.
Vi alla, oavsett -- men kanske i skiftande grad -- tänker saker, eller har gjort saker, eller gör fortfarande, som vi inte är stolta över, saker vi helst gömmer undan. Men det borde vi inte. Vi tänker och gör en massa som vi inte vill så många andra ska veta om. Jag gör det. Du också.
Bara i skiftande grad.
Vi borde inte.
Bry oss.
Jag har dock, sedan ganska många år tillbaka, slutat att bry mig om vad andra ska tycka. Jag pekar inte på någon nära anhörig och kräver att den ska axla konsekvenserna av mitt agerande, vare sig det rör sig om något bra eller dåligt.
Jag skyflar inte över mina misstag på någon nära och säger: "Jag har ätit gott här, du får ta notan". Jag gör mitt, jag står för mitt, alldeles oavsett vad du tycker om själva innehållet.
Jag har mitt. Du har ditt. Vi har alla detta gemensamt.
Och jag hoppas att de som betyder något för dig och för mig, står ut med och gillar oss för de vi är. Oavsett.
Jag har det förhållningssättet gentemot dig.
Jag lovar.
Vi är vad vi är.
Sluta vara nogräknad.
Ta hand om dina nära ...
Ta inte knark på studenfesten. Runka inte till porr, om du är pappa, och ha inte tillfälligt sex om du är en mamma.
Eller gör allt detta. Det är DITT val!
Adjöken.
På återseende.
/The Pekoraal.
