EN DIKT AV PÄRRA

Jag har alltid tyckt om Pär Lagerkvist. Mustigheten och det tunggrodda skrivsättet varmed han släpr sig fram över raderna gör mina läsningar både lustfyllda och smakfulla.


INGEN HAND ÄR SÅ TOM SOM MIN (av Pär Lagerkvist)

Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot,
med hög och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar.

En gång skall jag lämna den mark mig livet gav,
lämna de öde gårdar.
En längtan till dödens dånande hav
jag djupt i mitt hjärta vårdar.


"Vissna örter stå vid min fot".
"... han trodde sig stå bland de döde".

Ljuv musik!
Härlig rytmik!