Så!
Pekoralen har varit ... vi kan säga, sjukskriven ett tag. Men nu är han tillbaka, och det med en bra dikt om sorg alternativt något annat som du kan läsa in i raderna.
Jag gillar den sista raden särskilt. Den gör hela dikten!
Satsen "Hon stryker håret ur din panna" kunde i och för sig ha varit ogjord, då den bär på tydliga spår av kliché. Men, men -- få ting är ju perfekta helt igenom ...
TVÅ DAMER (av Heinrich Heine)
En slinka som ej lätt vill stanna
är lyckan, hennes gunst är kort.
Hon stryker håret ur din panna
och kysser dig och fladdrar bort.
Men sorgens fru i dar och nätter
har tryckt dig till sitt hjärta tungt.
Hon har ej bråttom alls. Hon sätter
sig vid din säng och stickar lugnt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar