PEKORALEN

EN DIKT AV PÄRRA

2010-03-28T01:43:00.002+01:00

Jag har alltid tyckt om Pär Lagerkvist. Mustigheten och det tunggrodda skrivsättet varmed han släpr sig fram över raderna gör mina läsningar både lustfyllda och smakfulla.

INGEN HAND ÄR SÅ TOM SOM MIN (av Pär Lagerkvist)

Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot,
med hög och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar.

En gång skall jag lämna den mark mig livet gav,
lämna de öde gårdar.
En längtan till dödens dånande hav
jag djupt i mitt hjärta vårdar.

"Vissna örter stå vid min fot".
"... han trodde sig stå bland de döde".

Ljuv musik!
Härlig rytmik!

EN SLINKA

2010-03-28T01:21:00.005+01:00

Så!

Pekoralen har varit ... vi kan säga, sjukskriven ett tag. Men nu är han tillbaka, och det med en bra dikt om sorg alternativt något annat som du kan läsa in i raderna.

Jag gillar den sista raden särskilt. Den gör hela dikten!

Satsen "Hon stryker håret ur din panna" kunde i och för sig ha varit ogjord, då den bär på tydliga spår av kliché. Men, men -- få ting är ju perfekta helt igenom ...

TVÅ DAMER (av Heinrich Heine)

En slinka som ej lätt vill stanna
är lyckan, hennes gunst är kort.
Hon stryker håret ur din panna
och kysser dig och fladdrar bort.

Men sorgens fru i dar och nätter
har tryckt dig till sitt hjärta tungt.
Hon har ej bråttom alls. Hon sätter
sig vid din säng och stickar lugnt.

KROMOSOMKRIGET!

2010-02-17T05:33:00.006+01:00

Nu är pappa gris! GRIIIS!!

Blir upprörd varenda jävla gång jag får post från bokkedjor och mejl från webbokhandlar. Det är ju bara skit! Skit, skit, skit!

Och inte nog med att det är skit. Det är SAMMA sorts skit också, kioskdeckare eller självbiografier skrivna av kändisar, det är vad man får.

Hur mycket skit ska vi ta? Allvarligt alltså, när kommer militanta klaner att börja formera sig med piporna riktade mot pöbellitteraturens despoteri!

Jag är på!

Jag frågar mig vilken matintresserad människa som skulle stå ut med samma jävliga sätt: Prenumerera på vårt matutskick "Vitkål och pulversås"! Endast 149:- per recept!

Vill du avnjuta färdiglagad mat är du välkommen till någon av våra ultra-ultra-vinstmariginal-fokuserade restauranger och äta bajs. En sorts bajs. Det är det som gäller nu.

Är det genomtänkt och smakrik mat du vill ha så... jaah, vi vet inte, men det borde ju finnas något undangömt ställe någonstans, som serverar mat från förr.

Fiii fasen!

PEKORALEN MODEBLOGGAR

2010-01-24T09:50:00.005+01:00

Javisst. Det kan väl inte vara så svårt, bara att säga till folk vad de ska köpa för kläder.

Jag tycker du ska köpa denna! --->

Ranelid rockar! Hans böcker lämnar jag utanför det här.

T-tröjan funnen på det glamourösa modevaruhuset www.shirtstore.se.

EN TITEL MED SUG I

2010-01-20T09:39:00.003+01:00

En titel gör ingen bok.

Men vissa titlar suger in en som en gigantisk sugfisk av afrikansk börd. Man är fast. Man vill läsa.

Detta inläggs enda syfte är att flagga för en sådan titel.

Extra glad blir jag emedan titelns upphovsman är en sköning. En riktig lirare, nämligen Horrace Engdahl.

Titeln är hans senaste bok: ÄRRET EFTER DRÖMMEN!

Guldtitel, inte sant?

Jag hyllar.

LITTERATUR SOM SPRINGER LÄCK

2010-01-20T08:31:00.006+01:00

Att vara författare är ett roligt men också sammansatt yrke. Det är givetvis inte så enkelt att man tänker ut en historia rakt upp och ner och sedan sätter den på pränt, även om man i somliga fall misstänker att det är just så det har gått till.

Nej, det krävs också att du ägnar dig åt en del efterforskning och faktakoll så att det du skriver blir trovärdigt. Och det går givetvis inte att gå runt det faktum att du måste vara duktig på att skriva (gällde åtminstone förr). Allt detta är rådande fundamenta som gäller kring bokskrivande.

Alla känner till detta, särskilt författarna själva. Därför är det extra sorgligt när författarna inte lyckas uppfylla dessa elimentära krav.

DN körde förut något som de kallade för Prosapolisen. Ett skojigt initiativ, och det är slående hur taffliga vissa författarskap visar sig vara när man väl lägger deras texter under lupp och tittar lite närmare.

DN:s Prosapolisen om Camilla Läckberg
... Vi går till romanen "Predikanten" och dess första sida, på vilken redan andra stycket bjuder på ett upprörande syftningsfel då en bergsklyfta med namnet Kungsklyftan beskrives:

"Namnet hade den fått när Oscar II besökte Fjällbacka i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall."

Vi kan inte låta det faktum passera att författaren här grammatiskt låter Oscar II smyga i skuggorna med ett träsvärd.

Undersökningens sista förstasida gäller romanen "Tyskungen". Här vill författaren frammana en gotisk atmosfär i och med det lik som presenteras sittande i en stol. För att skapa stämning har Läckberg här koncentrerat sig på de flugor som naturligen intresserar sig för kadavret.

Problemet är bara att Läckbergs kunskaper om flugor gör detta inledande parti till en komedi:

"Flugorna for i stora sjok runt den orörliga figuren. Landade ibland. Käkarna rörde sig."

Käkarna?

Första sidans fjärde stycke bekräftar denna biologiska märklighet:

"Några av flugorna försökte ta sig ut. De var mätta. Nöjda. Äggen var lagda. Deras käkar hade arbetat hårt och fyllt deras inre, stillat hungern."

Med all respekt för att en författare genom morbida bilder har ambitionen att förstärka den särskilda stämning som en specifik genre kräver, kan vi ändå inte undgå konstatera att just dessa bilder innebär ett hastigt genrebyte från den naturalistiska deckaren till den surrealistiska dikten.

Flugor har naturligtvis inga käkar och tuggar inte sin föda. Flugor smälter den fasta födan och suger upp den.
Man kan möjligen föreställa sig hur flugorna ljudligt smaskar, sväljer och rapar medan de gränslar den döde i Läckbergs roman, men då har man sedan länge lämnat den suggestion man förväntar sig av en realistisk deckare för något annat.
______________________________________________________

Hahah! Detta är helt otroligt! DN synar alltså några FÖRSTASIDOR i några böcker av Läckan och stöter omedelbart på patrull av det här solida slaget! Är inte det rätt pinigt?

Vilka omättliga fonder av felaktigheter ska inte då rymmas i hennes totala produktion!!

Nä, Läckberg läcker.

Teratologens Återkomst del 1

2010-01-08T23:34:00.002+01:00

Ja, mycket kul kan man ha av så lite. En liten filmsnutt t.ex. Detta är underbart!

I alla händelser... här har du något slags ingång till författarskapet Nikanor Teratologen.

Måste säga att jag finner hela paketet rätt suggestivt. Indragande.

Kul, helt enkelt!

En liten bok får hela författaretablissemanget att börja forska, gissa, tissla och tassla om vem denna färgstarka och smått geniala författare är. Svenska högstatusförfattare pekas ut som självklara gärningsmän till detta lilla storverk som är den största bok-boomen på länge.

Detta kan omöjligen vara en debutant, resonerade de.

Men jorå, visst var det en debutant! Ung dessutom, 28 pannnor, och respekterade litteraturtyckare stod och gapade i förvirring och vörnad.

Sten Ljunggren läser Nikanor Teratologen

2010-01-08T23:26:00.003+01:00

Ja, här har du en snutt med den sjuka jäveln om du mår bättre av det. Celeber uppläsare till råga på allt -- Stena!

Nikanor Teratologens debut "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen".

Vone, vojne ...

NIKANOR TERATOLOGEN

2010-01-04T05:43:00.008+01:00

Nikanor Teratologen (Niclas Lundkvist) har märkligt nog inte nämnts tidigare här på bloggen. Han debuterade 1992 med den medvetet osmakliga romanen "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" och är i korta ordalag en obscen författare.

Debuten, samt alla böcker därefter, har rört vid ämnen som incest, nazism, våldsporr och mord etc.

Tidigt i somras släpptes hans femte bok: "Att hata allt mänskligt liv". Titeln talar för sig själv. Jag har dock inte läst den, har bara läst hans debut. Jag trodde från början, och det ganska hårt, att han skulle vara en skriftställare som skulle falla mig i smaken alldeles perfekt: egensinnad, duktig, grov, obscen och noll intresse av att ingå i pöbelproduktionen.

Men så blev det inte.

Som så många har påpekat besitter Teratologen stora fonder av lärdom, och han är helt klart en god stilist och språkekvilibrist. Han har faktiskt fått positivt omdöme av självaste Horace Engdahl, och Stig Larsson var hela tiden "huvudmisstänkt" som upphovsman till den eländiga pseudonymen Nikanor Teratologen. Men ...

Men om man som jag har Hjalmar Söderberg som husgud sätter man också måttfullhet och balans mycket högt, och inkluderar det i allra högsta grad i den slutgiltiga bedömningen. Och här faller Teratologen. Stundom gränsar det hela t.o.m. till uppvigling och effektsökeri. Det är inga bra värden när vi pratar skönlitterär storhet.

Att spruta ur sig äckel och snusk och skurar av de kunskaper man besitter lär inte vara så värst svårt. Svårare är det att bemästra allt detta och signera ett sammansatt och balanserat litterärt block.

Men, Teratologen är en författare att hissa! Han är emot strömmen. Han är duktig och han är också läsvärd. Mycket läsvärd om man jämför med dagens litterära s.k. elit!

Fram för Teratologen!

Om ni läser "Att hata allt mänskligt liv" får ni gärna höra av er till mig med en recension eller bara tankar. Det skulle jag uppskatta!

Här får ni några utdrag ur Teratologens debutroman "Äldrevården i Övre Kågedalen":

"Sen erbjöd han sä att suga av vem som helst pariserfranskt i utbyte mot en rök."

"Två vecker senare fick vi veta att Benny hade fare direkt hem å skjute sä me en gammal Mauser. Men kulan hade fare runt-runt i kranieskålen, å Benny blev totalförlamad men hade kvar sin skarpa slutledningsförmåga, fast han int kunde prata. Synd på en så rar grabb, sa morfar å skicka ett 'Krya-på-dä'-kort föreställande en kolsvart neger i en liljevit ungmös späda rövhål. Hon såg ut som om hon njöt."

"Hott-e var me tjärleken! wäkse han. -Kuken i arslet ä min likör."

Och här har du en recension av hans senaste om du vill: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/brannande-sprak-i-en-absurd-varld_1869467.svd

SKÖNA UTTRYCK

2009-12-20T13:04:00.005+01:00

Det finns ju myriader och åter myriader av ord och uttryck i vårt svenska tungomål. En prisvärd och effektfull metod som man kan ta till för att krydda sitt språk är att begagna några av alla dessa idiomatiska uttryck som finns att tillgå.

Här får ni några sköningar till idiom!

Möta sitt Waterloo -- Att lida ett stort nederlag som innebär stora konsekvenser. (Från slaget vid Waterloo 1815, då Napoleons armé besegrades).

Det allena saliggörande -- När en sak ensamt ska lösa alla problem.

Rulla hatt -- Festa loss på lokal.

Tappad bakom en vagn -- vara ointelligent, seg i roten.

Ha en oplockad gås med någon -- Ha något otalt med någon, något ouppklarat.

På en höft -- På måfå, på ett ungefär.

Mellan skål och vägg -- Prata förtroligt med någon i enrum.

Ta det piano -- Ta det lugnt, coola ner.

Sköööna ...

SPRÅK ÄR KNARK

2009-12-08T21:23:00.004+01:00

Språket är fascinerande. Dess höjder är hisnande och mycken makt ryms däri.

Ord kan få en kvinna att fatta pennan och skriva under skilsmässoansökan. Ord kan få henne att ändra sig.

Ord kan få en härdad landslagsmålvakt att byta ut sig själv i halvlek inför en tvärnöjd AIK-klack som häcklat honom tungt i 45 minuter.

Ord kan få en krögare att pröjsa en påhittad skuld till Bandidos utan några som helst omsvep.

Ord kan få stora delar av svenska folket att svärma kring folkaktien Telia. Alla förlorar.

Ord kan få tusentals IQ-befriade tonåringar att följa hundratals IQ-befriade bloggare, som har dessa bloggar som enda inkomstkälla och jobb, trots att de serverar enbart kristalliserat skit.

SLÖSURFNING

2009-12-08T01:35:00.002+01:00

Slösurfade lite och stötte på denna bild.

Shit vad dagisfröknar!!

DU ÄR HUR DU PRATAR

2009-12-06T19:21:00.010+01:00

Äntligen! Jag har knäckt koden! Jag känner mig så lycklig!

Jag har nämligen sökt länge efter en språklig IQ-indikator med användningsområdet att sortera bort mindre vetande individer i ett tidigt skede. Ett ord, ett visst språkljud eller liknande. På så sätt skulle jag bespara mig mycket aggressioner och många meningslösa konversationer och jag skulle inte riskera att påbörja en relation med något pucko.

Jag har lystrat nogsamt på folks böjningsvanor, fonetiska särdrag och ordval. Men förgäves. Jag har inte hittat någon språklig defekt som är tillräckligt generell. Variationerna har varit alldeles för spretiga för attjag skulle kunna klubba en vetenskapligt hållbar indikator.

Men nu har jag fångat det! Efter 15 års enveten kamp har jag hittat vattendelaren -- indikatorn som drar ner brallorna direkt på den som inte har alla hemma.

Ijenklien!

Säger man ijenklien är man inte som man ska!

Så se upp där ute, var vaksamma!

Hör du någon ljuda fram ijenklien så lägg benen på ryggen och radera omedelbart berörd person från kontaktlistan i mobilen om du varit så dum att du en gång skrivit upp det!

FRIMÄRKSPOESI

2009-12-03T17:10:00.007+01:00

Ord är det fulaste och vackraste vi har.

SMULTRONSTÄLLET
Jag räknar dina kyssar
som smultron på ett strå,
grisfitta.

DANSA DIN DJÄVUL!

2009-12-03T13:01:00.008+01:00

Vad är det mitt norra öga skådar när jag läser tidningen: jo, Marcus Birro ska tränga på sig dansskorna och stylta runt i kändisprogrammet Let´s Dance!

Fy tusan!

Nu ligger ju i och för sig detta otyg väl i linje med vad karaktären M. Birro har blivit -- ett slags linslus. Men att någon som ser sig själv som en seriöst menad författare fjompar runt i ett dylikt program smärtar mig. Det drar tveklöst ett löjets skimmer över den kamerakåte författaren, men vad som är långt värre är att det dessutom är ett stort hån mot hela den seriösa delen av författarkåren.

Let´s Dance är ett underhållningsprogram för kändisar, som måste visa upp sig så fort de får chansen, annars dör de ut.

En författare ska vara skild från allt detta.

Basta!

En författare ska tala genom sina böcker och möjligen ge en svårmodig intervju någon gång ibland, gärna lätt förvirrad och med halva ansiktet gömt bakom en gigantisk pipa. Eller en butelj.

Ser också att Ranelid ska stuffa inför svenska folket.

Det gör inget.

Ranelid kommer undan.

Ranelid kommer undan med allt.

FYLLOHUMOR IS THE SHIT

2009-11-21T21:25:00.006+01:00

Ja, sanning är ju att man sällan hör så sköna grejer som från de lokala fyllona på pizzerian med rättigheter. Sällan sägs det så mycket träffsäkert som på en pizzeria med rättigheter:

"Jag är inte full, jag är beauti-full".

Höll på att garva läppen av mig när jag, svårt bakis och folkskygg, stod i ena hörnet av pizzerian, väntade på min Tropicana och fick höra detta.

Jag bara älskar denna typ av underfundig fyllo-försvars-mekanism-humor! =)

LITTERATURBLOGGAR: BRA OCH DÅLIGA NAMN

2009-11-11T12:52:00.005+01:00

Javisst. Jag har fluktat runt lite bland mina syskon respektive avlägsna sysslingar till litteraturbloggar och det slår mig att vissa av dessa bloggar har namn som är både genomtänkta och välklingande, medan andra har namn som formligen spyr ut fantasilöshet, ordsliskeri och disharmoni.

Vissa människor saknar helt enkelt förmågan att döpa saker och ting på ett träffsäkert sätt. Det känns som en sjukdom. Kronisk. För jag upplever det som att dessa personer inte går att bota.

Och det värsta av allt -- DE FINNS ÖVERALLT!

BRAIGA BLOGGNAMN (Avd. Litteratur)
Pekoralen
Textappeal
Bokstavligt talat
Språkmakargatan

SUGIGA BLOGGNAMN (Avd. Litteratur)
Kerstins krumelurer
En bokmals liv och leverne
Bokmamman
Bokbrunetten
Om böcker jag hunnit läsa

TÄNKESPRÅK

2009-11-11T11:00:00.007+01:00

Jag älskar tänkespråk: vida smekande formuleringar som tar formen av en kniv som fastnar i en hård ek. Allmängiltiga, avsmalnande och ibland svidande formuleringar som sätter våra sinnen i rörelse och utvidgar vårt varande.

Hahah! Det lät nästan som en Nobelpris-motivering av Svenska Akademien! Underbart! =)

I alla fall - författare är givetvis bäst på detta språk.

Här har får du en sköning. Låter som Stig Dagerman men är det inte, utan allas vår Hjalmar Söderberg (Doktor Glas).

"Självmord är fult. Men det kan vara ännu fulare att leva. Det är förskräckligt att man så ofta bara har det som är mer eller mindre fult att välja på."

KULTURSVERIGE SÖRJER

2009-11-07T21:14:00.004+01:00

Det var en evighet sedan jag publicerade egna grejer här på Pekoralen. Det beror på att jag inte skriver poesi och dikt längre. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan.

Inspirationen har runnit ur mig. Men alla stora konstnärer råkar ju förr eller senare ut för detta, så jag räknar med att få den tillbaka.

Det här var det sista jag skrev innan krisen kom till stan, uppskattningsvis tre månader sedan.

Kultursverige sörjer.

Förlåt.

ATT SLÄNGA ETT MYNT
Det har en mening
och du hoppas på något stort
när du slänger ditt mynt i önskebrunnen

Men i samma ögonblick som det är gjort
du ser din slant försvunnen.

så, och ingenting annat
kan jag känna om livet
om vartannat ...

Alexander Skarsgård - Att döda ett Barn (To kill a Child) short movie

2009-11-07T03:03:00.001+01:00

Jafan, vi fortsätter lite på Stig Dagerman-spåret som jag inledde några inlägg ned härifrån: Hans novell "Att döda ett barn", fast i filmformat. Kort film. Kortfilm. Det är vad som serveras.

Jag tror att det är ganska få som inte har läst eller i alla fall hört talas om denna novell -- "Att döda ett barn". Bara titeln lockar till intressse. Och själva innehållet både berör och ger upphov till angenäma känslor för den som tycker om konst i skriven form -- skrivkonst! Novellen!

Denna novell uppstod inte helt fritt, som ett frö i huvudet på en författare. Denna novell kom till då Dagerman en dag fick en förfrågan från något så osexigt som Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. De ville att han skulle skriva något på ämnet.

Och som han gjorde.

"Att döda ett barn" har kommit att bli en rastplats längs den svenska landsvägen av tusen och åter tusen svenska noveller.

Den är ett praktverk i sitt sparsmakade format.

Varsågod!

GULDFEST 2LAX9

2009-11-04T07:45:00.001+01:00

Niklas Wikegård berömmer AIK:s ledare

2009-11-04T06:08:00.001+01:00

Har inget övrigt att tillägga!

EPISK AIK-FEST

2009-11-04T02:56:00.010+01:00

Nu börjar mina armar och ben så sakteliga att växa ut igen efter en guldfest av groteska mått, både i fråga om höjd och längd! Det var vårt första SM-guld på elva år och självklart firades detta också på ett sådant sätt att jag nu inte vill dricka igen på elva år.

Jag har en god vän vid fryntligt lynne, som vid festliga tillfällen brukar prata om sig själv som "partydjuret" (givetvis starkt raljerande). Definitionen av uttrycket måste härmed raderas helt och skrivas om från grunden. Ja, hela jävla ordboken måste nog revideras, är jag rädd.

Det hela började i söndags vid lunchtid på en fullsatt pub i stan bland spända AIK-fränder. Givetvis har jag inte hedern i behåll då jag inte förmådde förflytta min feta stuss till rikets baksida och se matchen på plats. Anledningen var i alla händelser att jag olyckligtvis var osäker på om denna match verkligen skulle bli en guldmatch. Det i kombination med risig samverkan och en autlajers lönespec. gav detta pinsamma utfall.

Nåväl ... Rustik ångest vid 1-0 för Göteborg, men ganska snabbt nytt hopp. Gap och skrik och sång!

Efter att slutsignalen ljudit och det stod klart att AIK är bäst i Sverige, bjöd personalen vårt sällskap på skumpa. Jag äääälskar krögare som belönar bekanta ansikten, känns så jävla Hedebyborna och något som tyvärr blivit på tok för ovanligt i dessa tider. Mycket gentilt gjort!

Tack där!

Sedan drog jag hem en snabbis, skrev ett jättebarnsligt inlägg här på bloggen under inflytande av mången segeröl (konsekvens: inlägg redigerat). Drog mig därefter mot efterfesten, inte den "riktiga" på Ambassadeur dock, där spelarna minglade, var i stort sätt omöjligt att komma över en av ynka 500 plåtar!

Sveriges största klubb och 500??! biljetter! Ärligt??!

Blev dock erbjuden att köpa en andrahandsbiljett av en av dörrvakterna på efterfestkrogen, dock med det fasila prispåslaget 150 % och ändå halvdana odds att komma in med tanke på att klockan hade rusat en smula. Det hade pappa inte lust med. Senare läste jag mycket riktigt att somliga inte blev insläppta fast de hade plåtar. Alex Schulman var tydligen en av dem.

Nåväl, så jag radiostyrdes in på krogen och gav min stämma till det bedövande röstkollektivet.

Sedan kramade män i svartgula kläder andra män i svartgula kläder, bjudbärsen flödade mellan främmande människor och rustika kampsånger fick taket att lyfta. Krogens annars så bestämda förbud mot att sjunga ramsor och bära kläder som avslöjar lagtillhörighet, var som bortblåst denna kväll.

Ja, sedan stänger ju alla ställen någon gång ... Efterfestens efterfest förlades därför till Farsta hos en skön lirare med outtröttlig aptit på flytande.

Av hänsyn till skötsamma medborgare håller jag tidpunkten för festens slut hemlig.

Stora slaggen ville ha 16 timmar av mig efteråt i alla fall, så mycket kan jag säga.

Hähähäh ...

STÖRST OCH VACKRAST, NU OCKSÅ BÄST!

2009-11-01T20:49:00.014+01:00

Jajje!!!

Så var det klart -- Sveriges största och mest anrika idrottsförening vann i eftermiddag sitt elfte SM-guld i fotboll genom att bortaslå IFK Göteborg med 2-1.

Minimum för att ta guld var ett oavgjort resultat, men i sann AIK-anda såg vi till att vinna ändå, fast det inte var livsviktigt. Det är Gnaget!

Gnaget-stilen!

*REDIGERING, REDIGERING!

Här under har jag tagit bort några jättebarnsliga rader som var ... låt oss säga -- MYCKET långsökta och skrivna under inflytande av monumentala mängder segeröl. För detta förfarande yrkar jag på total förståelse och acceptans.

P:S: Allsvenskan får ett nytt lag nästa säsong: välkommen, Assyriska! D.S.

Jiiiihaaa!!!!!!!!!!!!

Thommy Berggren om sitt bakfulla möte med Ingmar Bergman

2009-10-27T14:40:00.005+01:00

Hahah! Detta är kul! =)

Visst, det är inte en klapp i baken på en fet dam i någon Stefan och Krister-revy, inte heller en tuberkulos-hostning á la Robert Gustafsson.

Med andra ord så är väl detta klipp inte den sortens humor som går hem hos den genomsnittlige svensken, där han sitter i sin nedslitna skinnsoffa någonstans på landsorten och slår sig blå på låret under ett högljutt asgarv.

Men kul kan ju vara kul ändå, inte sant?!

P.S. Och om man över huvud taget ska finna detta klipp kul så måste man ju givetvis haja att Ingmar Bergman räknas som en av de främsta regissörerna i filmhistorien, men det vet man ju säkert, även om man råkar bo i Hallstahammar, Skövde, Karlskoga eller något annat ... Inte sant? ;) D.S.

Trevlig glutt!

/PEKORALEN.

JAG HAR LÄST NÅGON ANNANS BREV

2009-10-26T22:10:00.009+01:00

Nämligen Stig Dagermans.

Norstedts Förlag kom 2002 ut med en sammanställning av 180 brev som Dagerman skrivit till förläggare, vänner och andra bekanta mellan åren 1932-1954.

Nu ska jag publicera ett utdrag ur det sista brevet i boken. Hua, det är sorgligt ... med tanke på utgången.

Men först måste jag bara uttrycka min ledsamma slutsats, att de genomarbetade och allvarligt menade breven, som tar sin lilla tid att skriva, helt och fullt är utdöda och har ersatts av dåligt skrivna och ivägstressade mejl, helt utan själ och känsla.

Tvi!

Jag sänker mitt huvud i sorg över de personliga och hjärtliga brevens definitiva död.

___________________________________________________________________

TILL INGA LANDGRÉ

20/10 1954

"Ja min vän

du har så rätt - natten mellan måndagen och tisdagen var svår. Jag hade stor lust att dö. Hur kan det kännas ända till dig? Kanske månen för vår smärta vidare till dem vi håller av. Tack för ditt brev. Det kom som en stor tröst. Nu är allting mycket bättre, även om det inte är särskilt bra.

På något sätt har mitt liv gått i baklås och jag förstår inte, hur jag skall öppna det igen. Jag kan ingenting längre, inte skriva, inte skratta, inte tala, inte läsa. Jag känner mig utanför hela spelet. När jag är tillsammans med människor måste jag tvinga mig att lyssna till vad de säger för att kunna le på de rätta ställena. Och själv har jag ingenting att säga någon människa. Jo dig, tydligen.

När jag läste i "Stäppvargen" sist slog det mig att där har jag en släkting. Liksom han tillhör jag självmördarnas släkte, d.v.s., inte de som nödvändigtvis tar livet av sig men som alltid har döden vid sin sida för säkerhets skull, att tala med, att hoppas på. Jag vet inte varför jag lever. Jag ser inget slut på den här anhopningen av dumma dagar.

Kan du se en mening?"

Två veckor senare, den 4 november, gasade Dagerman ihjäl sig i sin bil.

Vila i frid.

___________________________________________________________

Jag är övertygad om att Dagerman var på väg att skriva sig fram till en framtid som en av de allra största inom den svenska litteraturen som helhet och en hög och ansenlig ställning även internationellt.

Nu blev det inte så.

Dagerman nämns förvisso ganska högt upp på listan över betydande svenska författare, och visst har hans verk översatts till ett antal språk, men han blev inte ens en fjärdedel av det han hade kunnat bli.

Han hade kunnat leva ungefär 50 år längre än vad han gjorde. Med den åldersaspekten i åtanke och den mognadsprocess som författare som följer därav, tror jag få eller inte någon alls bestämt kan bestrida min prognos och stämpla den som en överdrift.

Stig Dagerman: Sorgligt. Synd.

Men också jävligt bra!

AKADEMINS PRETTOMOTIVERINGAR ÄR LIVET!

2009-10-08T13:17:00.005+02:00

Okej, Herta Müller, det kan jag köpa. Så länge vi inte fick Oates i alla fall.

Motiveringen serveras på en härligt välklingande och exkluderande prettosvenska, precis som det ska vara!

”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.

Ja, grattis då, Herta!

PEPPAR INFÖR NOBELPRISET I LITTERATUR

2009-10-08T08:56:00.005+02:00

Sitter och laddar här inför Nobelpriset i litteratur.

Heja Tranströmer!!

Du är vår chans i detta litteratur-VM!

Oates -- gå och dränk dig!

Heja, heja!

Lektion 1: SÅ HÄR SKRIVER DU POESI

2009-10-02T00:05:00.003+02:00

Visst är det härligt att kunna konsultera kunnigt folk om man vill lära sig hur olika saker går till! Läraren lär dig att lära in, videofilmer lär dig att bruka våld och begå skolmassakrar, bilskolläraren lär dig köra bil, Skipper lär dig om hälsa och Läckberg lär dig vad som är dålig litteratur.

Och här, exklusivt på Sveriges ledande litteraturblogg, presenteras nu formeln för att skriva förträfflig poesi. Cirkelledaren heter Charles Bukowski.

Varsågod att doppa!
Kaffe på bit?
Fat?

Håll till godo!

A good hot beer shit is glorious man. You get up, turn around, look at it and your proud. The fumes, the stink of the turd, you look, you say, "God, I did it. I'm good." Then you flush it away and there is a sense of sadness when just the water is there.

It's like writing a good poem, you just do it. You, its a beer shit. There's nothing to analyze, nothing to say it's just done. Got it?

Mm. Det är så man gör när man skriver poesi. Nu är det bara att sätta dig på... bara att SÄTTA på datorn och skita ner ... nej, fan... skRIVA ner vad du vill få ur dig.

Många lyckönskningar
från PEKORALEN.

HJALMAR SÖDERBERG LEVER

2009-09-21T23:52:00.009+02:00

Nu har det hänt igen, mästaren inom svensk skrivkonst -- Hjalmar Söderberg -- har gett upphov till ännu en spinoff på hans verk "Doktor Glas", den tredje i raden, mig veterligen, och denna gång är det Kerstin Ekman som känt sig manad. Boken kallar hon "Mordets praktik".

Enbart i detta enkla faktum ryms ju en stor bekräftelse på Söderbergs storhet som författare: trots att det har gått 114 år sedan hans debutroman (Förvillelser), finns det flera dugliga författare av idag, som ser det som högst angeläget att bygga vidare på hans kanoniska insatser inom skrivkonstens allra noblaste salar.

Så här skriver kulturjournalister på några av landets största tidningar om Kerstin Ekmans Söderberg-experiment:

Gun-Britt Sundström, SvD
"Litterär lek. Skickligt väver Kerstin Ekman ihop sin nya berättelse med Hjalmar Söderbergs ”Dr Glas”. Det är en litterär lek, där författarens röst dock överskuggar illusionen".

Hon tillägger: "Huvudintrycket blir för mig ändå pastisch och utstuderad litterär lek."

Ingrid Elam, DN
"I denna bok av 2009 upphör jag aldrig att studsa för former som ”fingo” och ”stucko”, ordval som ”fallissemang” och ”anfäktelse”. Konstgrepp, ropar det, författarknep."

Hon tillägger: "För perfekt för att vara bra. Hjalmar Söderbergs författarskap fortsätter att inspirera."

Hon fortfar ytterligare:

"Även Revinges språk är tidstroget med alla pluraländelser på rätt plats. Det gör ”Mordets praktik” till en roman som liknar en skickligt utförd kopia av en äldre målning ..."

Jens Högström, Expressen.
"Resultatet blir en bok som inte är ett av Kerstin Ekmans storverk, men ändå den utan konkurrens bästa svenska roman jag läst i år."

____________________________________________________________________

Det råder utan tvekan ambivalens gällande om denna bok är förträfflig eller om den faller på målsnöret.

Jag misstänker att en sådan här bok, som alltså är ett vidarebygge på en redan befintlig bok, över huvud taget har svårt att någonsin accepteras och hyllas fullt ut. Hur ofta har ni t.ex. hört en kulturjournalist höja filmen över boken om det görs film på en redan existerande bok?

Det här är en bok på en bok, och det ligger ett cementerat dilemma i själva rotsystemet när det gäller kritik av det här slaget. Dylika författarinsatser kan inte hyllas utan att brasklapparna och parenteserna sätts in i ett sammanhang som för meterologen heter stora mängder nederbörd. Så säger traditionen.

Mitt tips blir -- läs boken!

JAG ÄLSKAR STIG LARSSON

2009-09-18T17:18:00.010+02:00

Helt klart, där har ni en författare med stake!

Men det är inte som du tror. Det gäller inte Stig Larsson med E, inte Expo-brillot som skrev kioskdeckare. Inte han!

Nä, detta gäller givetvis hans överglänsande namne, den seriösa Stig Larsson (Stig!), upphovsmannen till bl.a. romanen Autisten (1979). Han med hantverksskicklighet och begåvningsförtjänster, inte den andra.

Och anledningen till min besjungning är faktiskt inte den bättre Stigs böcker, utan snarare hans ryggrad och ärliga förhållningssätt. Han skäms inte för sig själv och står för vem han är, så enkelt är det. Mer än så kräver jag inte av en människa för att jag ställa mig bakom och tycka att den personen är bra!

För det är sällsynt idag, med stake i det offentliga rummet. Man läser mest tillrättalagda fraser och ängsliga undanmanövrar.

Men inte pappa Stig. Nä du.

Här har ni upphovet: (källan är nättidningen Nyheter24.se.)

Stig Larsson menar att det rör sig om en ren tillfällighet att han greps med narkotika på sig och att det är ett liv han sedan länge lämnat bakom sig.

- Jag har inte köpt kokain mer än kanske sju, åtta gånger i mitt liv. Det här var en engångsföreteelse. Eftersom jag ser mig som en förebild för många unga människor känns det här rätt jobbigt. Hade det varit på 90-talet hade jag inte blivit så förvånad, säger Stig Larsson.

HUR MÅR DU NU?
– Jag är på bra humör. Jag låter kanske som en psykopat, men det är jag inte. Jag har inget att skämmas för. Att jag grips nu är en ödets ironi, de borde ha gripit mig på nittiotalet. Nu är jag lugn, men ödet hinner ikapp en.

VAD HAR DU FÖR RELATION TILL DROGER?
– Jag har använt det i syfte att skriva. Det är rent kemiskt och det har fungerat alldeles utmärkt för mig, säger kändisförfattaren till Nyheter24.

– Men jag vill verkligen säga att jag känner ett ansvar för unga människor. Jag vill inte uppmuntra någon att använda droger ...

Författaren vill ändå tona ner faran med droger för egen del.

– Samtidigt vill jag inte snacka skit om en drog som har hjälpt mig. Jag kanske har dubbelmoral. Men det är så jag känner.

Författaren har alltid gått sin egen väg och var bland annat den siste att röka i Aktuelltstudion. Han säger själv att han alltid varit frispråkig.

HUR GÅR DU VIDARE NU?
– Jag tycker inte att det är någon stor sak. Jag bara bryr mig inte om det.
______________________________________________________________

Fan vad jag älskar människor som står upp! Det borde den där jävla fjompen Magnus Hedman lära sig av, om vi nu snackar droger specifikt!

Man är den man är, och man gör det man gör. Man får fan se till att stå upp för det, och det gäller alla människor, borde göra i alla fall, oavsett om det handlar om stora som små situationer där vi agerar utifrån vår egen karakteristik!

Man ska inte be om ursäkt för sin karakteristik!
Karakteristiken är din person.

Att folk ska ha så svårt att fatta det ...

Basta!

VI SKRIVER INTE BREV LÄNGRE

2009-09-18T01:50:00.004+02:00

Igår hände något ovanligt. Och mycket ballt. Jag fick brev. Två t.o.m! TVÅ! Hajar ni!? År 2009 får Pekoralen TVÅ handskrivna, personliga brev!! Det är ballt!

Jolå. Två (sic!) kuvert med mitt namn på och sedan gata och det andra låg på hallmattan när jag steg upp.

Vid sådana tillfällen slänger sig något gråtmilt och nostalgiskt över mig. Vi skriver inte brev längre.

Under stoor spänning sprättade jag upp kuverten. Det ena innehöll en tipslapp plus ett handskrivet brev, skrivet på båda sidorna. Mycket angenämt!

Det andra var ett ovanligt personligt och innehållsrikt tack-kort, med en bifogad lapp med ett personligt meddelande på och en urklippt serie från SvD, som brevskickaren tyckte passade in på mig. Det gjorde den!

Ja, hela dagen sedan var jag på bra humör.

Brev rules!

Min uppmaning blir således: Skriv ett brev till någon anhörig, nu! Den kommer uppskatta det! Det behöver inte vara något märkvärdigt. Det ligger något klappöppningsaktigt över det hela.

Handskrivna brev is the shit!

Tillägg: Nu när vi ändå pratar brev, så tänkte jag bedriva lite folkbildning, för jag lär ju inte få anledning att återkomma till detta utdöda ämne: Adressat = mottagaren av brevet. Jag har märkt att många tar fel på det.

Lev väl, folks!

ÄR DU SKITNÖDIG?

2009-08-26T01:41:00.003+02:00

A PEKORAL POEM

Är det något i mänskligheten som verkligen smärtar mig
så är det inte ondska och krig
utan denna djupt förankrade och vilt utbredda
skitnödighet.

Folk är präktigare än vad de är elaka.

MAMMA VS GUD

2009-08-23T19:45:00.007+02:00

Enligt våra standardiserade svenska skrivregler,
ska Jesus pappa skrivas med versal initalbokstav: Gud.
Inte gud.

Men mamma skrivs med liten ...
mamma.

Vilket jävla skämt!

DE KORTA FORMULERINGARNAS GLANS ...

2009-08-18T16:02:00.004+02:00

Det finns de som viker ut stora broderade vävar när något ska förklaras och redas ut. Jag, likt många andra, hör nog, stundom, till den gruppen. Vem gör inte det ibland, förresten?

Men vad är mer njutningsfullt än en rad rakt upp i ansiktet?!

Stora brodyrer har sällan något att komma med mot en kort anteckning på ett gammalt spelkvitto.

"I´m pretty clever, it´s a part of my dumbness".

Jag gillar det uttrycket. All glans i det skulle gå förlorad om man försökte förklara, lägga ut, i meningar, vad som menas med det.

Jag hyllar.

Mannen bakom?

CHARLES BUKOWSKI.

Vi har ju, som ni märker, snöat in en aning på temat Bukowski.

Men jag frågar mig: Vad gör det?

- Inte ett skit!

Ha´t, wankers!

MER ALKOHOLROMANTIK Á LA BUKOWSKI

2009-08-13T22:06:00.001+02:00

BUKOWSKICOLLAGE

2009-08-13T21:52:00.007+02:00

Den amerikanska författaren som skrev om snusk och hejdlöst supande. Sådant måste givetvis premieras.

Kan ju inte klandra honom för att ha ett karaktärslöst ansikte direkt. Det ligger mycket jobb bakom det fejset! År av slit ...

BUKOWSKI - LOVE IS A DOG FROM HELL

2009-08-13T20:36:00.001+02:00

Okej. Jag har från första början haft den visionen för den här bloggen att, så långt det går, få den att likna en papperstidning. Alltså fri från rörliga bilder.

Men nu har det gått ett drygt halvår av 2009, och de moderna tiderna har trängt sig på så otäckt och nära att även jag nu känner mig nödgad att följa tiden en smula och publicera video.

Film di kallart!
Rörliga bilder!

Och vem är mer lämpad, när det kommer till att hålla i saxen när ett viktigt band ska klippas, än allas vår Bukowski, Charles Bukowski!? Suputen, tillika novell- film- och romanförfattaren Charles Bukowski i egen låg person!

Så smaska i er av hans depraverade prosa! Och det bästa av allt -- det kommer mera ... ;)

SKRIVER KENT BRA LÅTTEXTER?

2009-08-11T08:51:00.005+02:00

För detta, kan det hända att jag blir hängd på torget. Eller stenad. Det skiter jag i. Jag har ett jobb att sköta, precis som alla andra, och skit ska skit ha.

Jag har nämligen kommit över ett parti fäschka Kent-texter och därur vaskat fram ett par härliga rader kvalificerad skit.

Detta vill jag givetvis delge er.

Kent är kanske främst känt just för sina välgrundade och poetiska låttexter. Jag vet inte hur många spaltmeter verbal sodomi jag har läst om dessa. Och visst är det så att det bor en poetisk skärpa i många av bandets texter.

Men nu framgår det också klart att det finns lika mycket pseudointellektuallism och pekoral i samma bands låttexter.

Säg mig, är jag själv alldeles för dum för att kunna bedöma, eller bor det månne en hel del kliché och stillöshet i följande textrader?

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor."

Ja, skulle det finnas ett kärleksdiktens eget Taiwan, skulle dessa rader säkerligen finnas masstryckta på muggar, t-shirtar, badlakan och väggbrodyrer i tusental runtom i världen och saluföras pallvis på marknader och storköp. Enligt mig är det dålig fantasi och definitivt själslöst.

"Jag kan inte ens stå när du inte ser på".

Hahah! Här sänker vi nivån ytterligare. Jag förflyttas omedelbart till tiden för mellanstadiet och de dagböcker som tjejerna i klassen bar, hårt tryckta mot bröstet - ingen fick läsa! Nödrimmens guldera.

"Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår"

Här höjer vi dock den poetiska ambitionen och stycket har, enligt mig, en intressant tematik och det språkliga är förädlat.

Men förihelvete! Språket har fastnat i håret?! Hur går det till? Vad betyder det? Haha! Underbart! =) Underbart kvasipoetiskt!

Eller vad säger ni?

Ibland ryser jag inför tanken att det som får mig att spy skänker mycket glädje och mening till precis alla andra människor i hela världen som läser det.

Det är svårt att kritisera vissa bitar utan att folk får för sig att man avskyr hela fenomenet. Så är det inte.

I nästa inlägg som rör Kent lovar jag att lägga upp något som jag tycker är bra!

På återseende!

MÄN KAN -- EPISOD III

2009-08-09T14:33:00.003+02:00

Nusån, tillbaka på spåret igen. Den tredje kvinnan i den uppmärksammade och hyllade Kvinnor värda att se upp till-krönikan är nämligen en författare.

Mina damer och herrrrar -- Moa Martinsson!

Rakt som en spik!

Ja, här har vi ju en stark kvinna av den gamla stammen, d.v.s. att hon nog var rätt ovetande om att just hon var starkare än brukligt.

Jag är inte avundsjuk på hennes livsöden. Först var hon gift med en kvalificerad suput av stora mått, som sedermera dog. Därefter dog två av hennes barn. De gick ner sig i sjön som låg i anslutning till det torp hon huserade i.

Sedan kommer ju själva peaken i hennes liv, alltså den mest kända delen, nämligen då hon slår sina påsar ihop med den föräldralöse och ängslige skriftställaren Harry Martinsson, som alltså ackorderades ut på socknen som fosterbarn. Hans biologiska pappa dog i tuberkulos och morsan fick för sig att huxflux dra till Amerika och lämnade barnet Harry åt sitt eget öde. Ingen bra start där.

Ja, de verkar väl ha haft det bra ihop. Men de hade det nog ganska dåligt långa studer också. Harry hade nämligen för vana att helt bums ge sig ut på vift närhelst han fick lust och det var inte helt ovanligt att han inte behagade komma hem förrän efter en eller ett par veckor. Moa sökte bedrövad efter sin man på krogar och järnvägsstationer.

Fy fan.

Och det räcker ju inte med det. Nävetduva!

Allting började ju med att barnet Moa fick bygga bo gång på gång på tillfälliga adresser runt om i landet, som en följd av att hon var barn till en betydelselös och ogift piga som hade dålig tur med karlar. Resultatet blev en sönderryckt skolgång och en kamratfattig barndom, där hon mest verkar ha inspirerats av kvinnliga släktingar och lokala original.

Trots detta höll hon fanan högt, slogs för kvinnorättsfrågor på den tiden då det var exotiskt, hann med att sitta i kommunfullmäktige och inte minst att producera ett stort antal böcker, som med mariginal tar sig in i den svenska kanon.

Hon var mycket kvinna helt enkelt. Där var det inget snack, upp i hö´t och sära bara, och så ett tu tre så sprängde en Magnus Samuelsson-unge upp halva torson. Men efter lite björntråd och en sup så var det en glad moder som fick hälla vatten över den avsvimmade mannen, om det ens fanns någon sådan till hands.

Go Moa!

MÄN KAN. EPISOD II.

2009-07-25T19:15:00.009+02:00

Jag har ju hållit mig till den röda tråden skrivkonst i någon mån i alla inlägg hittills på denna blogg.

Nu har jag för första gången gått ifrån det, i detta inlägg och i det förra. Men det är ju semester, och då blir folk lite trotsiga då där. Även Pekoralen.

Därav detta sidosteg.

Nusån! Numero två i listan över Kvinnor värda att se upp till, ärrrrrr ............................................... Mariaaaa! Abrahamssoooon!

Så.

Tror jag fäste mig en smula vid henne för en sisådär sex år sedan. Då visste jag ganska lite om hennes journalistiska bana, inte heller kände jag till hennes juristbakgrund, eller för den delen att hon arbetat politiskt inom moderaterna.

Det jag fastnade för var den där cementerade "mig sätter du dig fanimej inte på. Inte lönt"-stilen, som är hårt fasthakad men ändå måttlig och alltid välgrundad. Den stilen, om den bygger på principer och är en genomarbetad approach, är det värsta jag vet. Men har man den i sig naturligt så hyllar jag den. Det är inget man kan lära sig.

Sedan besitter hon ju också något av det högsta man kan ha, enligt mig, nämligen blandningen, och det är blandningen i sig som får mig att jubla, nämligen självförtroende OCH förmågan att sansa sig, lyssna in och låta det verbala ta över när det verkligen hettar till.

Hon har för det mesta sunda åsikter också, något som stundom förbryllar mig, då jag har rätt lite gemensamt med moderaterna, lika lite som med vänstern ungefär. Och liberaler är det värsta jag vet, i alla fall i politiskt hänseende, om du förstår?

Nåväl.

Hon har sting. Munläder. Vett och sans och en härlig "step off my cock"-attityd när det är motiverat.

Den finaste av blandningar, helt enkelt. Pekoralens Finest, 57-årig. Lagrad på fat. Ek.

Så.

Jag vette fan hur många brudar jag har tänkt mig att ta upp på denna lista, men en till kommer det åtminstone.

Det är rätt kul att skriva om personer. Helt horribellt egentligen, och så uppenbart maktfullkomligt att bara bestämma rakt av, sittande vid datorn, att hon är så och han är så, och hon, DET är ett riktigt as. Då blir det ju så också. I någon mening.

Man gör sin egen verklighet.

En skön känsla.

Lite som att vara dörrvakt kan jag gissa. Heheh ...

Vi hörs åter.

MÄN KAN!

2009-07-25T16:15:00.005+02:00

Haha! Jajävlar ... Nu ska ni få så att ni storknar!

Jag tänker nämligen presentera en lista innehållande -- och hör och häpna nu -- KVINNOR värda att se upp till!

Egentligen inget konstigt med det, men jag tror inte att det är så värst vanligt bland mina manliga vänner att de ägnar en ledig fredagskväll åt en sådan lista. Inte bland några män över huvud taget faktsikt.

Och så har jag den där kvinnliga idrottsläraren i bakhuvudet också.

Det var nämligen så, att på gymnasiet, då fick jag av en av mina idrottslärare betygsomdömet "dålig kvinnosyn". Det hade förstås mycket lite med mina fysiska förtjänster i ämnet idrott att göra, och mycket vatten har ju runnit under broarna sedan dess också.

Genom denna lista tänkte jag sona mina brott i gympasalen.

Och jag skulle så jävla gärna vilja att hon av en slump fick tag i min bloggadress och läste detta. Då skulle hon få, kärringjäveln. För ja, hon var en kärringjävel.

Hade typ orienterat lite någon gång på 50-talet och trodde att hon i kraft av detta var en idrottskvinna av olympisk dignitet. Och så kunde hon ju uppenbarligen inte skilja på värderingar och prestation heller, vilket är vidrigt i ett ämne som idrott.

Skulle hennes logik gälla i idrottsvärlden skulle ju Mike Tyson vara en medelmåtta och inte en av världens genom tiderna bästa boxare, eftersom han var och är ett svin. Nåväl.

HÄR ÄR "LISTAN"!

Margaret Thatcher
"...den enda kvinnan som har varit premiärminister och ledare för ett stort politiskt parti i Storbritannien. Thatcher anses allmänt som en av de viktigaste brittiska politikerna under det senare 1900-talet".

Det ni! Och nu snackar vi i manliga, engelska högerkretsar. Bland rävjägare med konjaksröda aristokratnäsor, och en samlagshistorik som letar sig ända ner till hororna på de mest skumma strippklubbar och horhus som någonsin har existerat i Londons oräkneliga källarlokaler.

Det tyder på styrka det!

Hon möttes ju initialt av en fruktansvärt massiv skepsis från sina manliga politikerkolleger, men sedan jävlar var det ingen som vågade nysa under hennes tal inte. ICKE!

Starka kvinnor som drar AV sig handskarna och hugger in i skiten själva istället för att springa till JämO och yla -- det är krädd!

Nummer två på listan får ni i ett annat inlägg, för detta är på väg att bli alldeles för långt.

Hörs!

Män kan!

BYTES: MORGON MOT NATT

2009-07-24T08:21:00.005+02:00

Åh fy fan vad tidigt jag är vaken. Jag mår dåligt. Över det alltså.
Vad är det för mening med att gå upp tidigt när man är ledig? =(

Vad ska jag göra nu då?

Nä fy tusan ...

ETT TAL TILL FOLKET

2009-07-10T21:36:00.017+02:00

Här får ni en liten visa om "renhet", "redbarhet" och tro! Jag är ledsen, men ibland kan jag känna att det mer är en teoretisk lära, till både form och innehåll.

Nåväl.

Låt den väl smaka, biten ...

ETT TAL TILL FOLKET
På höjden, där åskan och stormarna tala
där ska jag i ett vansinnigt tal framfara

Om heder
och om dygd
och om tro och sann moral
just av det skäl
att jag själv har föga kvar.

Men ur nöden föds den mest
glödande desperation

Och när ånger och nåd stundar
blottar jag mig inför tron.

Och trons högsta är väl gud?
Han skulle må han
om han såg mig nude.

Amen.

KÅTELLE?

2009-07-10T20:35:00.009+02:00

Det råder ett ganska spänt förhållningssätt till det här med kåthet där ute bland folk. För att inte säga skitnödigt. Givetvis är det inte som att sälja en VHS på loppis: pilskhet är i första hand en privatsak, men den existerar i alla fall. Eller?

Hos dig?

Du blir väl inte alldeles upp till öronen vred på mig, om jag skriver en liten kort prosa om det hela, om när det känns -- DUCH!!

All in!

(Ja, jag vet vad ni tänker, och nej, jag har inte efterfestat med Örjan Rahmberg nu igen.)

KÅTHET
Vad är mer uppjagande än
ett upptaget ansikte,
svårt och spänt,
uppsprucket och lugnat,
av orgasmens
vulkaniska kåthet!

...

EN KATASTROFBJUDNING

2009-07-04T09:40:00.010+02:00

Jag var på en middag härförleden, hos ett värdpar som jag känner men som jag inte känner särskilt väl. Jag hade en blomma med mig, som jag själv fått dagen innan, emedan den dagen var min födelsedag.

- Så fina blommor! Tack så hjärtligt.

Jag nickade artigt och instämmande.

Sedan gick vi till bords. Det var en del folk där som jag inte känner alls, aldrig har sett. Några var kompisar till någon, någon annan var moster till någon annan o.s.v.

Det pratas aldrig så mycket, som vid ett nervöst middagsbord. Sällan sägs det heller vid ett sådant bord så mycket saker som helt saknar relevans.

- Ooh, vilken grann uppläggning.
- Tack. Ja, jag fick en salladsbok av Bosse här i namnsdagspresent.

Sedan bredde det ut sig över bordet lite småsurr och saker man gjort under veckan. Det var någon som gett sina pantburkar till den lokala idrottsföreningens ungdomssektion när några småkillar plingade på och frågade efter pant.

Det rönte föga framgång, någon artig nick sådär men det blev inte mycket mer av det. Jag antar att själva ansträngningen i det hela var för liten.

Vandra är nog bra. I fjällen. Eller jogga jättelångt, tänkte jag.

Det blev en smula tyst.

Men likt förbannat skulle det hållas fast vid temat "Vad har vi gjort under veckan?".

Vid dylika sammankomster finns det oftast någon man kan lita på när det kommer till att undkomma pinsamma tystnader, åtminstone förkorta dem. Så även här.

En grov karl, han var tydligen morbror till någon jag känner, bröt tystnaden:

- Ja jag och Agneta plocka svamp här i söndags!

Ett sus av beundran spred sig runt bordet, som vore vi på en magnifik tennismatch.
Plocka svamp på en söndag, det var sannerligen storartat!

Jag tänkte en massa men sa inget. Inte ett skit sa jag.

Och sedan visade det sig att både den ena och den andra hade klippt äppelträn och fiskat regnbåge och lagat kalops och tagit hand om kvarterets alla hundar. På en söndag.

Det rådde extas kring bordet. Nästan en dragkamp mellan de olika personerna, som sedermera också formade olika falanger och de reste sig upp och SKREK för sin syssla, som var den förträffligaste.

Den grova karln hade hållit sig ganska passiv under det initiala tumultet men reste sig strax ur sin stol och slog sin feta däckbytarnäve i bordet.

- Nu håller ni fan käften, jag har skött trappstädningen åt hela jävla grannskapet, och det har jag gjort de senaste tre åren, samtidigt som jag nattvandrar vareviga natt och fan gästspelar som clown på varenda jävla dagis som finns!! Allt detta på en söndag. VARJE DAG!

Han slog sin näve i bordet på nytt.

- BAMM!!

Shit vad tyst det blev.

Och i den tystnaden tänkte jag på allt jag gjort (och inte gjort) under veckan.

*Sovit till 14.00 varenda jävla dag.
*Inte plockat svamp på en söndag. Aldrig gjort.

Och sedan inget mer ...

Jo förresten, jag spydde ner mig där i tisdags efter en krogrunda och bluffade en karens dagen därpå.

Justja ...

Hur fan kan jag vara så dum att jag missade en fulkarens!

Det är nog en bedrift större än vad någon av de runt bordet någonsin har lyckats med.

DU KÄNNER INTE DIN MAMMA

2009-07-04T08:04:00.010+02:00

Nu jävlar ska du få höra här! Pekoralen goes heavy seriös! Så där riktigt jävla allmänlivsviktig, som behövs ibland. I detta inlägg viker jag således undan blicken från allt vad böcker, knappologi och allmänt nonsens heter.

DU BÖR LÄSA DETTA, DET ANGÅR DIG!

Nu ska vi snacka allvar, sa Alvar! ;)

__________________________________________________________________

För jag har tänkt på en sak ...

Den känns viktig på något sätt, eftersom den rör oss alla.

Det är det här med värderingar och handlingar. Vem du är och vem folk runt om kring dig tar dig för att vara. Vi känner ett ansvar där, ett krav. För som vuxen blir det helt plötsligt viktigt att uppföra sig just vuxet. Du har säkert ett sätt att tänka eller rent av ett sätt att leva, som de runt om kring dig inte riktigt känner till.

Jag skulle rent av tro att du skäms för vissa värderingar du hyser, för vissa saker du gjort, vill göra eller fortfarande gör.

Jag skriver egentligen detta för att vi allesamman måste sluta upp med att vara någon inför någon eller några andra. Vad man tycker, gör eller vill göra som vuxen måste vara den personens egen angelägenhet, eftersom vi är vuxna. Just av den anledningen.

För handen på hjärtat, vet du allt om din mamma, pappa, bästa kompis eller granne? Svaret är nej, det är meningen så, du varken kan eller vill veta. Vi är vuxna, vi har alla våra mörka skrymslen, sådant vi gör eller har gjort och detta berättar vi inte för någon, eller mycket få.

Vem är du inför din mor, inför din moster eller den där klasskompisen som alltid tror det bästa? Vem är du inför dig själv?

Ska du skämmas för dig själv!? Absolut inte.

Säg mig, skulle du vända ryggen åt din mor, om det visade sig att hon haft ett ångande one night stand nylingen? Skulle du avsky din far om det tydligt framgick att han intensivrunkar till porr på daglig basis? Skulle du det?

Skulle du förskjuta din dotter om hon tog knark på studenten? Skulle hon vara densamma efter det eller plötsligt bli någon annan som du skulle älska mindre? Rent av ogilla? Se ner på?

Folk är rädda för att göra bort sig, för att folk runt om kring ska bli besvikna. Vi axlar ett ansvar som är större än oss själva här. Vi borde bli mindre noga med att bry oss. Vad fan spelar det för roll vad vi gör egentligen? Det vi är, vad vi är, det är det absolut viktigaste.

Vi alla, oavsett -- men kanske i skiftande grad -- tänker saker, eller har gjort saker, eller gör fortfarande, som vi inte är stolta över, saker vi helst gömmer undan. Men det borde vi inte. Vi tänker och gör en massa som vi inte vill så många andra ska veta om. Jag gör det. Du också.

Bara i skiftande grad.

Vi borde inte.

Bry oss.

Jag har dock, sedan ganska många år tillbaka, slutat att bry mig om vad andra ska tycka. Jag pekar inte på någon nära anhörig och kräver att den ska axla konsekvenserna av mitt agerande, vare sig det rör sig om något bra eller dåligt.

Jag skyflar inte över mina misstag på någon nära och säger: "Jag har ätit gott här, du får ta notan". Jag gör mitt, jag står för mitt, alldeles oavsett vad du tycker om själva innehållet.

Jag har mitt. Du har ditt. Vi har alla detta gemensamt.

Och jag hoppas att de som betyder något för dig och för mig, står ut med och gillar oss för de vi är. Oavsett.

Jag har det förhållningssättet gentemot dig.

Jag lovar.

Vi är vad vi är.

Sluta vara nogräknad.

Ta hand om dina nära ...

Ta inte knark på studenfesten. Runka inte till porr, om du är pappa, och ha inte tillfälligt sex om du är en mamma.

Eller gör allt detta. Det är DITT val!

Adjöken.
På återseende.

/The Pekoraal.

GRUNNA LITE

2009-07-02T22:02:00.007+02:00

Ibland händer det väl att man växlar ned ett par hekto och låter sinnet röra vid de lite större tingen här i världen. Det känns viktigt.

Man får inte köra fast i TV3, frisyrgelé och ytliga samtal om väder och vind med något mähä man känt för länge sedan.

Vid ett sådant tillfälle slog det mig att ...

Ingenting är stort och vidunderligt
utom våra tankar
om det stora och vidunderliga

KONST ELLER MISÄR?

2009-07-01T19:52:00.005+02:00

Följande inlägg är rätt festligt tycker jag. Fick fatt i en blogg med namnet alkoholist.blogspot.com. Bloggen har beskrivningen: En blogg vari jag ämnar följa mina försök att hålla mig nykter.

Detta är daterat till 10 november 2006, och efter det har det inte blivit ett enda inlägg. =)

De där försöken att hålla sig såber verkar inte ha blivit tillräckligt kraftfulla. Eller så är det ett genialt konstprojekt från någon lat men begåvad konstfack-student!

Jag tycker det är genialt, om det är konst.
Jag tycker det är apkul, om det är på riktigt.

(Och så lite tragiskt också förstås).

Varsågod att glutta!

http://www.alkoholist.blogspot.com/

2009-06-26T11:10:00.011+02:00

LUNDELL IN MY SHADOW!

Nu sån ...

I låttexter ibland, kan det hända att man stöter på geniala rader. Det är man inte bortskämd med.

Men dessa är geniala!

Så!

Det var Thorsten Flincks version av denna låt som fick mig att inse
det fina i den, originalet vet jag dock inget om.

Sammanhanget ska ni ju ha förstås. Jo, så här är det. Tänk er en sång om kärlek, med stämman stämd långt ner i magmunnen. Här är det allvar, om man säger så. Och temat är kärlek, som sagt.

Visst är det väl ändå ganska vackert?

Du kunde levt om tvåhundra år,
och jag kunde lika gärna dött igår.
För en sekund av en oändlig tid
är det just du som går förbi.

Tittel: Här och nu
Text: Björn Afzelius
Musik: Björn Afzelius

'

2009-06-26T08:18:00.005+02:00

KROGPROSA

Några män står och strilar i pissoaren,

men män tittar inte på andra mäns.

Men ändå,

men som köar till toaletten,

sådana män måste väl ändå ha en lätt en?!

2009-06-26T08:02:00.005+02:00

SETT DIG I SPEGELN PÅ SISTONE?

Det sägs att ögonen är själens spegel.

Vi får hoppas på dåliga speglar.

Inget är så talande som två dumma ögon.

2009-06-26T07:51:00.002+02:00

ROBERT BROBERG, TA DIG I BRASAN!

Som sagt: Robert Broberg, ta dig i brasan! Här får du Brobergsk prosa á la Fritz Olsson! Det är tjuguhundra nu!

Mitt konditori, finns det ingen konditor i.

2009-06-20T08:59:00.009+02:00

SJU DAGAR

Ljuset i skogen släcks först

och en hel gran ruttnar på blott fyra sekunder.

Sedan exploderar månen,

som blev den kramad av två manliga händer,

och då mister även stjärnorna sitt hopp och börjar skjuta på varandra.

Och allt vatten slukas.

Av Mälaren finns kvar bara sprucken jord.

I Hjälmaren lagrar man de döda.

I Siljan ror mänsklighetens sammanlagda synd och spånar på sitt nästa drag:

Han ska döda Gud.

Så kommer han på, att bästa sättet att döda Gud,

är att döda dem som tror.

Och just nu är han på lekhumör

och sätter jordens alla barn att tillverka smörknivar.

Han lägger så en formel över jorden,

att endast de sanna får leva.

En magnifik plan.

Plötsligt

landet över

på en och samma gång

sticks det hål på de förljugnas lungor.

Världens största pyspunka susar genom skogarna,

som den forna vinterblåsten brukade,

och en otäck lukt lägger sig över vidderna.

Således finns blott barnen kvar

och de kommer sedermera sticka ihjäl varandra

Med smörknivar.

2009-06-12T21:20:00.015+02:00

HISS ELLER PISS

Nu tänkte jag försöka mig på en lista. En lista över folk, folk som jag tycker bra om och folk som kan dra.

Det som är gemensamt för alla dessa personer är att de på ett direkt eller lite mer avlägset sätt huserar inom kultur/underhållnings-branschen, samt att jag från början inte får ha en alltför bergfast åsikt uttalad om dem.

Som exempel: Det skulle inte bli särskilt exotiskt om jag sågade Liza Marklund, Camilla Läckberg eller Mankell. Det skulle inte heller bli vare sig exotiskt eller chockerande om jag å andra sidan hyllade Thorsten Flinck eller någon annan nu levande som alla redan vet att jag hyllar.

Så därför har jag alltså bestämt mig för att röja upp i mittfåran, bland kreatörer, artister, författare och de som inte kallar sig för något av det men som ändå verkar inom det gebitet. Alla dessa svin ska antingen hissas eller pissas (på).

De jag hissar eller pissar (på) bedöms, som morsan brukar säga, på en höft. Givetvis är utgångspunkten att det är deras verk som är det primära, men jag har på känn att det även kan komma att smyga sig in lite irrelevant fokus här och där på de som personer. Men jag ska försöka att vara så professionell som möjligt.

Så häng med på Pekoralens subtila Hiss- eller piss-mission!

Jag tror du kan bli överraskad! ;)

HISS
Jonas Gardell! (mångtalangterad och intelligent kulturarbetare: romaner, tv, komik m.m. ... Sådant måste premieras.)

Björn Skifs (mångbegåvad underhållare, skådespelare, humorist etc., även denna lyra, som har många strängar, måste premieras.)

Björn Ranelid (mycket duktig litterär stilist, mindre duktig romanförfattare, men framförallt mycket duktig på att tro på sig själv och han är inte sen att delge andra sin tro på sig själv. Fler sådana behövs, lika avskydda som de är omtyckta. Av mig är han omtyckt!)

PISS
Jan Guillou (uppblåst, överskattad & massproducerande stropp utan substans och känsla i sitt hantverk, som gäller romaner.)

Hassan Khemeri (uddlös, underfundig och politiskt korrekt tråkmåns som har mycket sin tvekulturella bakgrund att tacka. Är dock inte helt utan begåvning, vilken ligger ungefär i linje med de översta 20 procenten i vilken gymnasieklass som helst.)

Marcus Birro (utslätad och talanglös uppdykare. Överallt. Har sin brorsa att tacka. Bröderna klyver familjen i fråga om talang på samma sätt som Moses klyvde vattnet.)

2009-04-30T21:10:00.010+02:00

Jag är så trött på sådana som Guillou. Jan Guillou. Ta dig i häcken!

SOCIALKONTORET

Så din släkt står i en bok

och du känner dig osedvanligt klok.

Min släkt står också i en bok

som ligger uppe på socialkontoret.

Jag kväljer inför översitteri

inför allt högboret.

Fråga socialkontoret.

2009-04-21T19:28:00.005+02:00

ETT PAR RADER OM DET DÄRINGA ...

Här får ni en liten bit om det häringa med att vara kär, tänkte jag. Eller okär. Det är rätt stor skillnad. Fascinerande marker det där.

Låt det väl smaka ...

ATT VARA KÄR
Att vara kär är att ha fel
men att vara övertygad om att man har rätt:
Han är omtänksam, förstående, osjälvisk, charmig,
snygg,
intelligent, rolig och spännande …

En enskild person kan inte vara allt det där.

Att inte vara kär är att
ha rätt och vara övertygad om det:
Han är egoistisk, kall, oförstående, tråkig
självupptagen,
normalbegåvad
och inte särskilt snygg.

En enskild person kan vara allt det där.

2009-04-21T12:59:00.007+02:00

LUFFARPOESI MED SCHWUNG I

Nusån ...

Jag tänker visa upp en dikt här va, skriven av någon annan än mig själv, nämligen gatupoeten Tobias Lindqvist, som så tragiskt lämnade oss 2006. Stycket är hämtat ur min nyinköpta dyrgrip "Hemlös", vilken jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Huruvida min åsikt i ämnet poesi är vederhäftig, kan man helt klart diskutera. Men det står ju var och en fritt att hålla med mig eller inte. Jag tycker i alla händelser att denna lilla poetiska bit är bra!

Det är schwung i prosan!

Du kom
sparsmakad
i kväll

men ändå
i fulländad elegans
i duggregnet

Kom
kliv in
jag gör
dig torr.

Javisst! Vad säger ni, kittlade det till i rectum?

Jag kan väl inte säga att den rann rakt igenom för egen del, men lite lagom fuktig blev jag helt klart. Som mossa ungefär. Det känner jag när jag vaggar med skinkorna.

2009-04-09T21:58:00.007+02:00

EN BOK: AV OCH MED HEMLÖSA!

Tungtrampad och djuplodande skönlitteratur i all ära, men ibland kan det börja svida i ögonen och koka i pallet. Då vet man att det är dags att köpa något mera lättsmällt.

Så jag spatserade in på en Pocket Shop och fick se boken "Hemlös". Mina mungipor drogs omedelbart upp en aning, hemskt egentligen eftersom det nog inte är ett skit kul att vara hemlös. Men de har helt klart något komiskt över sig, uteliggarna, som små seriefigurer. De ser så snälla ut med sina gummiansikten.

Och innehållet var ju guld! I denna uteliggarbibel bjuds man på korta artiklar och del lyrik av äkta autlajers. Fantastiskt! De har ju en hel del livskunskap de här herrarna av damerna. Mycket intressant läsning.

Smaka bara på rubriker likt dessa: "Tankar från ett grovsoprum", "Brev från ett behandlingshem". Jag hyllar! =)

Min favoritdel i boken är helt klart Raines dagbok. Den går helt enkelt ut på att man tillåts surfa med i den hemlöse Raines vardag, kantad av toanätter, knivhugg och allmän jävlighet.

Som om inte detta vore nog har den numera avlidna uteliggaren Kjell "Kjelle" Sandin gjort oss den ultratjänsten att bidra med ett litet lexikon, Gatans lexikon, där han förklarar olika slangbegrepp som används av människor i samhällets skuggränder. Mycket underhållande.

Kolla bara på dessa! =)

Gångare. En person som klarar av att ta sig till Systemet på morgonen när alla andra vibrerar. Ska ha en sup som betalning. =)

Eller denna!

Medvind. Explorer vodka - på grund av att det finns ett vikingaskepp på etiketten - om man dricker en sån får man det.

Wrahaha! =)

2009-03-27T23:41:00.008+01:00

PEKORALEN OM ULF LUNDELL-KONSA

Ah. Då har det hänt. Jag har sett Ulf Lundell live. Det var förra helgen, i Globen. Eller Ericsson Globe Arena, som den heter numera. Det var en ... intressant upplevelse.

Jag har ju tidigare här på bloggen profilerat mig som något av en Uffe-skeptiker, och det är väl en smula fel, emedan jag också tycker att vissa delar av hans musik är bra prylar. Hans böcker har jag inte pallat med än.
Låtar som "Rialto" och "Lit de Parade" t.ex. är ju riktigt bra bitar. Lyssna på dem! Och alla hans banala textrader till trots, så existerar också många bra rader.

Men! Men det som fastnade mest vad gäller konsan var ju ändå Uffes manér, sättet som han hankade sig fram med där på scenen, en smula kutryggig men ändå uppenbart tillfreds med sig själv. Ja, Uffe är tillfreds med sig själv.

Det är väl kontentan av konserten egentligen. Uffe är lite smådivigt svåråtkomlig så där. Han är inte för mycket, men också fjärran från att vara för lite. Kan tänka mig att han är rätt svår att tas med om man inte redan är insvuren i hans kretsar.

Sedan kan man ju inte heller undvika att måla upp för sitt inre öga hur det stånkas och bökas med stela leder där i sänghalmen när farbror Uffe ska ta för sig av sin flickväns nedre del, vilken är minst 25 år yngre än hans egna regioner. Juuuh ...

Men å andra sidan, det är ju inte Uffe som gör en förlustaffär. Och handen på hjärtat, unga män. När vi är i hans ålder, skulle vi då klaga på ett liknande öde?

Nåväl ... Uffe är rätt bra, men han har blivit lite sämre i takt med att jag själv blivit äldre.

Konsan får 3 av 5.

I övrigt var ljudbilden inte helt intakt. Sången låg för lågt med ett öronbedövande ackompanjemang som botten.

2009-03-27T20:53:00.003+01:00

EN KINDSMÄLL VÄRMER

Hjalmar Bergman, det var en redig skrivkonstnär det. Låt mig återkomma lite noggrannare till honom längre fram. För tillfället väljer jag att posta ett par enkla rader av honom som jag tycker är rätt sköna.

Minnet av en välskänkt örfil håller sig länge och bereder glädje långt in på sena ålderdomen.

2009-03-27T19:16:00.015+01:00

EN DIRRE

Nu tänkte jag lägga upp en dikt här va. Den är månne av den lite mer svår-tillgängliga sorten. Kanske inte. Man kan ju inte veta så noga när det handlar om dylika ting. Referensramar och kynne kan ju som bekant skilja sig en hel del mellan människor. Aja.

Låt det väl smaka.

HELVETETS HUNDAR

När åldrar tillgivenhet blomstrar
dansar människorna skördedans med helvetets hundar

De tjuter upphetsat

och krafsar med fötterna i gruset

Som en lunga som sakta fylls av blod

blir de allt mer hundlika

allt mindre människolika

Den som ger utan att fordra att få

den saten lägger de sin piska uppå

De vänaste själarna har alltså vinröda ryggar.

2009-03-17T16:50:00.007+01:00

REKLAMSKRIBENT & UTOMHUSLIGGARE

Det här med text handlar ju inte bara om att uttrycka sig vackert och poetiskt. Och många gånger kan det vara svårare att skriva kort än långt, mer effektfullt också, inte minst. Och visst är det även så att humor ett bra verktyg för att få igenom sina syften.

Den här autlajern har definitivt hajat det här med att slå på rätt strängar om man ska ska få sin omgivning att hörsamma budskapet. Hur många trista tiggarplakat har man inte sett i sina dar!

Nä, nu snackar vi rännstenscopy på hög nivå! Ta efter, svenska uteliggare! Och ge karln ett jobb som reklamskribent! Basta!

"I´M LIKE OBAMA, I WANT CHANGE"
*För den som inte hajar så betyder ordet change även växel, småmynt.

2009-03-13T14:24:00.007+01:00

HAR DU RYNKOR I DITT FEJS?

Okaj. Nu har jag botaniserat lite bland de formuleringar av musikern Ulf Lundell som har slagsida åt det tragikomiska hållet. Små, små glimmande guldkorn dyker upp när man minst anar det, ibland är de inkilade mellan rätt bra rocklyrik. Andra gånger är det flera rader på raken.

När ni nu läser utdragen ska ni ha i åtanke att Uffe är en man som tar sig själv på mycket stort allvar. För maximal njutning bör ni även sjunga tyst för er själva med Ufferöst, det vill säga någon sorts spänd alkis-som-spelar-gitarr-vid-köksbordet-röst. Uffes pedofilvibrato kan vara knivigt att pricka, så det kräver jag inte av er (även om det förhöjer komiken i det hela.)

1) "Ser ni alla de här rynkorna i det här fejset? Har jag gjort mig förtjänt av dom? Ja, det har jag."

(Högtryck, 2005)

Kommentar: Kommentarer överflödiga =) Djisses ...

2) "Jag ska försonas med Gud på ett vallmofält."

(På ett valmofält, 2008.)

Kommentar: Ett vallmofält. Givetvis. En åker eller en bergshäll eller en jävla skog eller vad du vill. Nää, inte Uffe. Ett vallmofält, gott folk, ett vallmofält.

"Och dina läppar är lika spända som en vigselring".

(Lit de Parade, 1985.)

Kommentar: Ja, det här med liknelser verkar inte vara Uffes starka sida. Karln har ju ändå skrivit en del böcker. Bättre än så borde han kunna.

2009-02-27T21:40:00.008+01:00

KLICHÉ-UFFE

Förrexten! Jag har en grej till här som ska hända på beryktade pekoralen.blogspot.com!

På senare tid har jag nämligen lyssnat på mer Ulf Lundell än vad jag i vanliga fall brukar göra, och för det är jag mycket glad och tacksam gentemot en viss person, då det hela har fört mig till en upptäckt som är förvånande för mig själv, ödesdiger för Uffe själv, och då i förlägningen också omvälvande för hans hundratusentals fans.

Uffe är inte den du trodde att han var!

Jag har nämligen märkt att Uffe svänger sig med långt fler plattityder (inte sällan av machokaraktär) än vad hans namn borde kunna klara av!

Jag kommer vad det lider att presentera en lista över många av dessa sliskiga pekoralformuleringar, som sätter Uffe-Puffe i ett helt nytt ljus. Det är alltså fråga om citat, tagna ur hans låtar. Böckerna orkar jag inte med. Kanske att det blir en senare fråga att ta i tu med. Men inte nu. Inte i morgon.

En lista är alltså vad detta inlägg pushar för. En lista som blåser bort "Jag trivs bäst i öppna landskap"-dammet och blottlägger den sanna Uffe.

Pekoral-Uffe.

Kliché-Uffe.

Den Uffe som får alla män att må illa.

Och skratta.

2009-02-27T21:22:00.003+01:00

Terrrve!

Nu är Pekoralen tillbaka från en bipolär svacka som visade sig vara rätt seglivad.

Ett ögonblicks verk av Anders Paulrud är en kritikerrosad roman. Den har jag läst ut nu och en liten recension ska dyka upp här inom en vecka eller så för den som orkar bry sig omèt.

Adioss!

2008-12-27T17:04:00.005+01:00

WILANDER SKRIVER BÄTTRE ÄN LÄCKBERG

Nu tänker jag visa en text som på ett tydligt sätt harmoniserar med innebörden av ordet Pekoral. Detta är sjukt kul, tycker jag. Vår tennisguru Mats Wilander har nämligen, fast det nog undgått många, försökt sig på en musikkarriär.

Det skulle han aldrig ha gjort ... Det hela skedde 1991. Mina damer och herrar, Mats Wilanders låtskrivartalang suger hästpung!

DÅ HAR MAN FUNNIT GLÄDJEN
Ibland är livet hårt och tungt
fast man känner sig som ung
Orden strömmar ifrån ens mun
man känner sig som kung

Då har man hittat lyckan
när man har funnit glädjen

2008-12-13T06:13:00.011+01:00

ÄNNU EN GÄSTDIKT PÅ PEKORALEN!

Jorå. Nu kan Pekoralen.blogspot.com välkomna den första kända svensken att framföra sina innersta tankar här på bloggen. Hans ord bär inga korn av vare sig ploj eller lek. Hans ord är på riktigt.

Härmed presenteras allas vår Örjan Rahmberg. Orden är få, totalen av det han framför utgör dock en rungande kraft, långt större än den samlade kraften av alla ord tillsammans! Totalen. Totalen, gott folk!

KVINNA
Kraften av en kvinnas sköte
följer samma lagar som gravitationen.

2008-11-29T08:54:00.016+01:00

ETT GÄSTSPEL PÅ PEKORALEN

Det har ju inte kunnat undgå någon; Pekoralen har nu brutit fram genom måttans smogg och förvärvat sig en osedvanligt förnäm position i poet-sverige. Ja, faktum är att denna blogg har kommit att utgöra hela kultur-sveriges brännheta epicentrum.

Det är inte mitt fel. Med briljans följer inget ansvar.

Så hela denna framgångssaga har givit vid handen att vissa betydelsefulla människor tryckt på om att få bli publicerade här på Pekoralen.blogspot.com.

Samtliga gästspelare kommer i det fortsatta att bli omnämnda som nära vänner. Vissa är inte det i sak, men de allra flesta är det i en eller annan mening.

Vad som också ska påtalas är att intim telekontakt med Brolin så väl som Mats Wilander har upptagits. Du ska alltså inte bli allt för förvånad om någon av dessa står för nästa bidrag här på Pekoralen.blogspot.com.

Håll till godo.
Bidrag nummer 1. Från en gäst hemmahörande i Södermanland.

GROPEN
För sten för sten, för å för å
Här har du Eskilstuna vackert som få

Här växte jag upp, här var jag ung
här fick jag veta hur världen var tung

Alla de vänner som ändå inte vänner var
alla de minns jag och hur de blev kvar

I samma å som jag en gång såg spegbilden min
där såg du dig själv och historien blev din.

2008-11-17T07:53:00.010+01:00

PRETTODIKT

Mnja. Pretto är för mig något o-positivt. Det enkla faktum att jag skriver "o-positivt" gör mig förmodligen till just ett sådant pretto. Ah, skitsamma! Då får väl resten bli pretto också då. Jag gillart inte men det får bli så ändå. Precis som livet självt. ; )

Alltså: Pekoralen goes pretto ... om han inte redan gjort det.

ALLENA
Vi är alla ensamma.
Som en varg som ylar från klippan,
till mörknad himmel så tyst.
Till det oändliga som aldrig svarar.
Frågeropet fastnar i grantopparna.

Det når aldrig ner
till människorna.
Och det är för tyst för att nå ända upp till Gud.

En duva med ett brev.
Men den duvan blev skjuten.
I huvudet.

2008-11-17T06:22:00.013+01:00

HEMSTADEN
Ur teglet i Tuna är du frambruten
en sneavlad valp,
i livmodern sönderruten.

Din midsommarkrans är av armeringsjärn
ett bubbelbad i mördarens tjärn.

Och vattnet rinner genom staden
som en hjärnblödning
för den som redan har den.

En lyckad helg i polisens rapport:
Han som dödat tre
kunde fösas bort
till en cell
gjord av cement
Nästa helg har man glömt
vad som redan hänt.

Och då har du ännu inte hört om tisdagen
då var det rena rama fristaden.

2008-11-01T18:37:00.006+01:00

Ibland hittar man gamla lappar långt bak i någon låda eller så. Ja, jag vet inte riktigt vad som menas med nedanstående rader. Någon annan kanske vet?

99 %
Du vill inte ha mig
Men du vill inte heller mista mig helt
Du vill inte ha mig
Och du vill mista mig till 99 %
Alltså får du det du begär.

Men vem blir jag då?

2008-10-09T20:02:00.008+02:00

Jorå. Nu har jag snickrat ihop en rätt lång dikt om vänskap och om det oangenäma i att vara lite tung i lilla hjärtat.

Varsågod.

BLOTT ETT SLAG, EN LITEN EVIGHET

Hur kan jag inte gråta din gråt

när jag ser vad denna värld gjort med dig.

Det som får mig att sörja svårt
är att du inte gråter med mig.

Nässlor och sly vartän du går
och gula vida ängar som slita upp sår.

Men med tröstesam vän
du kan skapa en egen värld,

du och jag kan blicka ned på den gamla

som en ömkande blick från en lärd.

Så ta min hand.

Blott ett slag. En liten evighet.

Så när hjärtat sticka och allt gått i moln,

slår vi upp portarna och far härifrån.

Och trots att smärtan blir värre

än vad den någonsin varit.

När vi vänder åter,

vi ångrar inte att vi farit.

Så räck mig din hand.
Blott ett slag

och en liten evighet ...

2008-10-05T11:47:00.006+02:00

DETSAMMA

Skulle detsamma vara en person
jag skulle inte gilla honom
Detsamma är som en ytligt bekant som låtsas
eller en styvmor med stål i blicken

Detsamma är en smekning på kinden
som pekar på dig med stålklo när du vänt dig om ...

alla människor du har tyckt om
har du svärtat
med ett detsamma

Detsamma är ett vidrigt ord!
Vidrigt.

2008-09-24T09:19:00.007+02:00

MIG ÄGER INGEN

Den har jag läst. Det är en bok som huserar på topplistorna och bokens författare är inte död. Så brukar det inte se ut när jag läser böcker. Men vafan, man är ju stor och vidsynt, inte insnöad och tvär *host*.

Berättelsen intresserar mig, den om en allt för törstig farsa som sliter i motvind i allt han gör, men som vägrar ge upp familjen, d.v.s. dottern, som är hans allt. Det är en fin liten berättelse om en arbetarkarl i en typisk arbetarstad.

Men jag kom strax till den slutsatsen att om man ska göra en rättvis recension av en bok bör man tillämpa minst två parametrar. Ett platt 1-5-betyg räcker inte. Det har jag fattat, inte DN, Corren, Amelia och alla andra.

I litterär mening, alltså själva hantverket, haltar boken. Den är reserverat skriven, konstlös och relativt platt. Alltså journalistprosa i litterär form.

Sett till innehållet, d.v.s. själva storyn, är boken varm, intressant, relevant och viktig. Med en mer rutinerad och begåvad författare vid rodret skulle denna bok förmodligen kvala in som en av de allra bästa barndomsskildringarna i svensk litteratur.

Vad som är anmärkningsvärt är att den kostsamma lanseringen till trots förekommer en relativt hög grad av språkfel: kongruensfel och rena skrivfel. Slarv!

Mig äger ingen är i alla händelser en bra bok. Punkt. Den är mysig, värd att läsas men heller inte värd att läsas om.

FORM: 1 2 3 4 5

INNEHÅLL: 1 2 3 4 5

2008-08-31T14:26:00.006+02:00

PARIA

Den som dömer ut mig
den är under mig,

för att han ej förstår mig.

Visst driver du väl ut mig ...
Visst vänder du väl din rygg åt mig!

Det faktum gör mig större än dig.

2008-08-29T02:33:00.004+02:00

Vi har väl alla gått i plugget ... ; )

MÖNSTERELEVEN

Så du höjer din hand
Och vill prata stort
Inför magistern
Om de läxor du gjort!

Dina ord är många
De kommer i all hast
Om det du läst
Men aldrig haft

Orden är fina
För att de aldrig varit dina

Därför är de bara pynt

2008-08-25T06:05:00.004+02:00

VARFÖR DIKTAR MAN?

Varför diktar man
så gärna om kvinnan?
- Man diktar om det
som gör ont.

Varför diktar jag inte då
om den gången då jag fick så fasligt med stryk?

- Får man stryk har man gjort fel.
Man diktar inte när man har fel!

Har mannen oftast rätt?
- Jag vet inte.
Jag är man ...

2008-08-25T05:40:00.005+02:00

ÄLSKA

Visst blir man väl glad då man helt plötsligt får en insikt och det går upp för en hur allt fungerar?! Jag ska dela med mig av ett sådant ögonblick!

Voila!

Håll till godo!

ATT ÄLSKA
Att älska är inte att ge,
att älska är att få.
Den som får,
den älskar.

2008-08-24T04:06:00.010+02:00

EN DIKT OM VARFÖR

Så ... visst var det så att jag förr spottade ut dikter här på bloggen på samma sätt som jag spottar snus. Det gör jag inte längre, och det stör mig. Därför: ny dikt!

VARFÖR
Varför vill en man utan stil
finna en kvinna
med stil?
Varför vill en kvinna med stil
älska en man som är helt utan
stil?
"Varför?" är svaret på frågan.
"Varför?", är svaret, då en sårad kvinna
frågar sig varför.
"Varför?", är svaret
när en sårad man frågar sig varför

"Varför?" är en fråga

men också ett svar.

Många gånger kan det vara ett svar.

2008-08-12T15:34:00.004+02:00

STRINDBERGS TESTAMENTE

I april 1912 insjuknade August Strindberg i cancer. Testamentet börjar så här:

Min kropp får ej obduceras, ej utställas, endast visas för de anhöriga. Ingen dödsmask får tas, inga fotografier. Jag vill föras till graven kl 8 för att undgå samling av nyfikna. Ingen gravsättning i gravkor får ske, ännu mindre i kyrka. På nya kyrkogården vill jag ligga, men icke i de rikas kvarter på fåfängans marknad. Vid graven får ej sjungas, spelas eller hållas tal, utan prästen skall endast följa handbokens ord.

Ja, det finns ju en hel del att tömma ur fenomenet Strindberg. Han var ju en smula ... originell.

2008-07-18T22:28:00.012+02:00

SÖDERBERG BRILJERAR

Så där sån ... Nu tänker jag presentera en hopplockad godbit till dialog, tagen ur Hjalmar Söderbergs bästa roman -- Den allvarsamma leken.

Detta är lingvistikporr för språkfantasten. Vad som viks ut för oss är en episod då huvudkaraktären Arvid, en journalist inte långt från de trettio, hälsar på direktör Randell för att försäkra sig om direktörens godtycke till det instundande giftermålet med dottern.

Denna sköna prosa är som gräddsås, och den värdiga direktörsattityden tillåts, till min stora glädje, spela helt fritt. Tonen är så överdjävligt myndig och grossaktig att jag jublar. Det blir nästan en sorts humor av alltihop.

_________________________________

Fru Randell tar emot herr Stjärnblom vid dörren.
(...) -- Min man väntar er inne i sitt rum. ... -- Jakob! ropade hon, Ja-kopp!

Direktör Randell stod i dörren till sitt rum.
-- Så det är herr Stjärnblom, välkommen. -- Ja, Dagmar har ju sagt mig hur det hänger ihop. Vill herr Stjärnblom ha ett glas punsch?
-- Tackar.
(...) -- Tja, sa han. Herr Stjärnblom är tidningsman. Och det lär ju inte vara så dåligt nu för tiden som det var förr i världen. Men i alla fall ... Tja ... 2,400 om året, och så ger jag 2,000, det gör 4,400, och det blir ju litet knaprigt. Men ungt folk får inte ha för stora pretentioner. Och att börja med kan vi ju lägga bort titlarna. Du får säga farbror. Skål!
-- Skål, farbror.
(...) -- Men det var inte det vi skulle tala om. Har du några skulder?
--Det är så obetydligt att jag skäms för att tala om det.
-- Nej, sjung ut bara!
-- Men bästa farbror, svarade Arvid, jag har naturligtvis aldrig ett ögonblick tänkt mig att farbror skulle ha något besvär med den saken. Jag är skyldig en av mina vänner fem hundra kronor, det är alltsammans, och jag ber farbror att låta det vara en sak mellan honom och mig ...
-- Kommer inte i fråga! Den saken skall jag göra upp. Min svärson ska inte ha några skulder! -- Vem har du lånat av?
(...) Fru Randell stack in huvudet:
-- Nå, frågade hon sockersött, kommer herrarna till något resultat? Supén är serverad!
Direktör Randell reste sig med värdighet.
-- Bed Dagmar komma in, sa han.
Dagmar kom in blygt rodnande.
-- Ja, min lilla flicka, sade direktör Randell, nu får du alltså den man du vill ha. Hoppas ni ska göra varandra lyckliga. Och framför allt vill jag lägga er bägge på hjärtat en liten vers ur gamla psalmboken:

Du skall ock ej bedriva hor
ty därav kommer plåga stor.

-- Det är ett sant ord, det vet jag själv av erfarenhet. Hm! Nu tar vi oss en sup och en smörgås!

2008-06-17T21:27:00.006+02:00

LÄCKBERG GOES GYMNASIEUPPSATS

I morse var jag för ovanlighetens skull tidig till ett tåg och passade på att tjuvläsa i ett par böcker i Pocket Shop på T-centralen.

Likt en blåslagen stackars kvinna sögs jag till något som jag föraktar, som inte är bra för mig, men som jag efter varje räknad smäll känner en pockande vilja att komma nära; jag läste i Läckbergs nya deckare.

Kalkylerat uppkrupen i ett av hörnen i butiken och idogt kontrollerande att ingen såg mig, läste jag första sidan. Det påminner mig om när man som ung, mycket ung, skulle välja rätt tillfälle att stoppa på sig något snask som man skulle snatta. Man tyckte sig liksom aldrig hitta det rätta tillfället och nervsystemet surrade öronen döva av nervositet.

Men, som sagt, hela första sidan hann jag tillgodogöra mig efter mycket tätkommande pauser av span och nervdaller.

Det var skit.

Och eftersom jag läst en och annan sida, med månader däremellan, måste jag dock påtala, har jag säkert uppnåt 150 sidor Läckberg eller så, och varenda en har uppvisat en litterär skärpa som inte överstiger vilken gymnasieelev som helst. Och just därför påminner mig alltsammans om den tid då jag vikarierade och de myriader av illa hopsnickrade noveller jag tvingades genomlida.

Det är väl ren frånvaro av självinsikt och skam i kroppen, antar jag, som följer av en mognande flickas allt för vidlyftiga vitsord av allt för närstående under uppväxtåren som föranleder denna episka diarré av självförnedring.

Men förnedring säljer ju. Läckberg säljer!

Förnedrings-tv ...

Förnedringslitteratur? ...

2008-06-02T16:38:00.008+02:00

ETT NJUTNINGSFULLT SÖDERBERG-STYCKE

Tidigare lovat, i och med detta inlägg genomfört: ett smaskigt Söderberg-stycke med efterföljande kommentarer!

Den gode Hjalmar Söderberg är som bekant denna bloggs totem. Han är en författare som fortfarande är sprudlande levande, mer än 100 år efter sin första utgivning. Få, om någon alls, kan likt honom fånga subtila stämningar och sätta fingret på mänskligt grubbel utan att röra till det.

Det är med en sylvass precision och en språklig avvägning utan dess like som han närmar sig människans centrala frågeställningar, inte sällan kärleken. I detta stycke avhandlas dock något mycket mindre allvarsamt, nämligen ett restaurangbesök.

_______________________________________________________

Jag kom alltså till Djurgårdsbrunn och fick ett bord vid glasväggen i den långa paviljongen. Kyparen skyndade fram med matsedeln och bredde diskret en ren servett över de rester av kalvstekssås och Battys senap som ett tidigare middagssällskap lämnat kvar, och då han i nästa ögonblick räckte mig vinlistan, röjde han med den korta, hastigt framkastade frågan: Chablis? att hans minne rymde kanske lika omättliga fonder av detaljkunskaper som mången proffesors. Jag är ingen flitig källarkund, men det är sant att jag nästan aldrig dricker något annat vin än chablis när jag då och då äter middag ute. Och han var gammal i facket och kände sina pappenheimare. Den första ungdomsyran hade han stillat med att balansera punschbrickor i Berns, med en mognare ålders allvar hade han fyllt mera invecklade plikter som matsalskypare på Rydberg och Hamburger Börs, och vem vet vilken tillfällig ogunst av ödet, som var skuld till att han nu med glesnande hjässa och litet flottigare frack verkade i sitt kall på ett något enklare ställe. Han hade med åren fått en prägel att höra hemma överallt , där det luktar mat och korkas upp buteljer. Det gladde mig att se honom och vi utväxlade en blick av hemligt förstånd.

(Hjalmar Södernerg, Doktor glas: utg. första ggn 1905).

KOMMENTARER
Vilken närhet, vilken känsla! Jag jublar! Genom små utsvävningar som beskriver hur kyparen breder ut en ren servett över kvarlämnade rester av kalvstekssås, säger Söderberg utan att säga det, vad det är för typ av ställe han ämnar att äta på. Man målar upp en miljö för sitt inre öga och kyparen framträder med bild, även en stämning breder ut sig i mitt sinne.

Kyparen är trevlig och Doktor Glas trivs på detta ställe. Det märker man. Men det sägs inte explicit förrän på sista raden, och då vet vi redan om det. Med små yttre medel ramar Söderberg in och fyller situationen med alla de relevanta attribut som får denna korta episod att ligga så mjukt i bomull.

I denna korta text hinner Söderberg till och med rita upp ett kort levnadsöde, och man kan riktigt känna, se och känna igen den här kyparen som av någon okänd anledning aldrig kom vidare från sitt kyparyrke, utan fortsatte att servera och serva sina gäster med en precision som enbart kan tillfalla ett åldrande proffs.

De sista raderna av stycket träder Doktor Glas fram tydligare än tidigare och en personlig prägel sprids över denna korta och tämligen vardagliga episod.

Det som händer är egentligen att Glas väntar, och sedan beställer han mat och dryck. Det låter ju inte alls varken kul eller lämpligt att skriva om i en litterär bok. Men se där, det funkar alldeles utmärkt om man heter Hjalmar Söderberg.

Känsla, måttfullhet, harmoni, gott folk, när det kommer till skrivkonst av yppersta klass!

2008-05-10T21:38:00.007+02:00

ÄNNU EN FATTIG DIKT

ÖVERLEVNADSKONSTNÄREN
Jag kan leva gott på en dosa snus
och lite tinner.
Lika gott mår jag av 10 000 svenska kronor.
Jag tillhör dem som alltid vinner
Jag bara är en av dessa personer.

Haha, ja, fy fan ...

2008-05-10T20:21:00.007+02:00

LIVET EFTER DETTA

Så! Nu ska jag publicera en dikt här. Ovanligt! Haha. Nä. Men denna gång är det en dikt som jag själv inte är så förtjust i. Så därför tänkte jag mig att den kommer att passa folket där ute.

För det är ju så, har jag lärt mig, att de dikter som jag själv inte gillar är de som funkar allra bäst, samtidigt som de jag är riktigt stolt över enbart ger upphov till frågor, förvirring och ingen förståelse alls.

Nåväl!

EFTERLIVET
Livet är en kuliss
Ett arrangemang bortom det
Verkliga
Ett träningsläger
Inför det äkta livet
Efterlivet
Livet efter detta

***

Det enda jag gillar med denna dikt är spelet med ordet "livet", de tre sista raderna. Det tycker jag är snyggt. I övrigt är det inget jag är stolt över.

Nä, nu ska jag ut och svira!

Cheers! Skål! Kippis! Salut!

2008-04-26T17:34:00.010+02:00

GRÅT MERA!

Idag är det lördag och jag tog mig en liten promenad längs Karlaplans räta gator. Förströdd var jag, litet frånvarande. Och så fäster jag helt slumpvis min blick på en färgrik anslagstavla, och en affisch i storlek lite större pockar på min uppmärksamhet.

Du vet ju lika väl som jag att dessa anhopningar av reklamaffischer, liksom helt automatiskt, för att det är just anhopningar, har en tendens att hänga i grupp, och så brukar de ju innehålla nonsens och ovidkomligheter och just ingenting. Men! Men denna reklamaffisch gällde en film, och titeln gjorde mig genast särdeles glad, emedan den var jävligt snygg helt enkelt: Konsten att gråta i kör.

Där har vi god stilistik! Erkänn att det är en bra filmtitel! Ett avvägt djup, den bär på både tydlighet, god smak och poetisk skärpa. Eller vad säger du?

Det är tydligen en ny film, danskproducerad, om jag inte har helt fel. Den måste jag se, så är det, och det var dess suggestiva språk som fick mig intresserad. Enkom det. Språk är makt!

Vad som gjorde mig yttermera glad, alltså ännu gladare än jag redan var, var dess undertitel, "pay off" som man kan säga på snärtig reklamengläska: När far är glad glömmer han att ta livet av sig.

Så!

Jag hyllar!

Jo, vardagen bär fortfarande, i dessa urvattnade tider, på en massa ord, ord med substans, välklingade språkdräkt och som är födda i genomtänkthetens skimmer.

Mera sånt!

Salut!

2008-04-05T21:13:00.003+02:00

EN DIKT OM TVÅ SIDOR

GE MIG EN SVARV

Ge mig en svarv
Och fasta tider
Och en bra pension
vad det lider.

Men nu vi befinna oss
Här och nu.
Säger chefen åtta
Är det sju.

Allting enkelt
Inget svårt.
Lär mig den visan
För fan!

Ge mig en arbetsdress
En massa stress
En verkares brutala press

Ge mig det enklaste av språk
Det vill säga
Kuk och fitta

Ge mig de simplaste kamrater
Det enklaste du kan hitta

Då kan vi stå i en ring
Och ingen fattar ett ting
Men vi ska skrika
”kuk”
och ”fitta”
”kuk” och ”fitta”
Och så löser sig allting.

Och när du ändå är i gång.
Jag vill du ska visa mig vägen lång

Som leder rakt in i döden.

2008-04-02T23:05:00.005+02:00

VART FAN HAR KONSTNÄREN TAGIT VÄGEN?

Okej. På senare tid har det dykt upp en massa nya konstnärer – författarna är flest -- och de tar med sig helt nya sedvänjor in i litteraturen (Jonas Hassen Khemiri, Läckberg o.s.v.)

Och nu snackar jag inte om den konformistiska degenerationen av stil och god smak, som förvisso den allena borde underkänna hela deras existens inom konsten.

Nej, jag pratar om hur de lever konst. För konst är ingen lätt sak, fastän det kan tyckas så i dagens drägel av hajpade kulturkritiker och färska uppkomlingar. Konst är tvärtungt. Konst är inget man kan hänga på sig och sedan hänga av sig när det behagar. Det är därför de riktiga
författarna tar självmord. Det är ingen lätt sak att gå och släpa tungt hela livet.

Och så skjuter hon alltså upp, som en äcklig svamp, Läckberg, en snajdig medelklassmorsa som skjutsar och hämtar till och från fotbollsträningar, rör ihop en snabbvälling och kör spinning på kvällarna. Hon har varken tiden eller de intellektuella newtonen som krävs för att supa in vad det egentligen är hon håller på med, försöker hålla på med.

Och så har vi han den däringa Hassen Khemiri, en timid mönsterelev som aldrig missar att posta ett brev.

Nej, det håller inte. En riktig konstnär ska givetvis vara glad i spriten, inte gå upp förrän efter lunch – oavsett – och i övrigt ska han eller hon ha kraft nog att framhärda i sina egna ställningstaganden, som givetvis ska vara ordentligt egensinniga och inte på en fläck konformistiska.

Tacka vet jag när konstnärerna levde konst! Rullade ur sängen lagom till siestan, snubblade fram till skrivmaskinen och smällde ner ett par rader i bara fillingarna/trosorna. Gårdagens fylleångor andades rutorna vita, och så vätskepaus, en spritslatt från gårdagen, kanske en cigg, en stekt ägg. Och så är vi hemma igen.

Kronofogdens ursinniga bankande på ytterdörren blir ljuv musik till det taktfasta hamrandet på tangenterna.

2008-03-27T00:56:00.003+01:00

EN VILD HÄST ÄR INTE TAM

Som Albert Engström sa en gång i tiden: Det är varje människas förbannade plikt att vara ett original! Mycket bra sagt, tycker jag.

Jag jobbar på det dagligen, och visst ogillar jag tyglar och stigar!

VILDHÄSTEN

Vildhästen leds inte på stigar
med snara spänd runt hals
Den galoperar över kullar och slätter
och ägs av ingen alls.

2008-03-26T16:09:00.006+01:00

BRA SVENSKA I MALMÖGETTO

Klass 9 A, har ni sett det? Tv-serien, du vet? Det är ett sannerligen trivsamt program, och visst blev jag förvånad när den där blasérade tonårstjejen i bylsiga byxor och med urtrött uppsyn visade sig vara rätt skicklig på att skriva litterär svenska. Det trodde jag aldrig. Aldrig!

Jag menar, HUR skulle jag ha kunnat tro det! Eleverna i serien talar ju nämligen som om de precis har sprungit i från aporna på evolutionstrappan.

Men där fick jag alltså på snoken rätt rejält, för det var en riktigt bra början på en roman förortstjejen gjorde sig skyldig till när klass 9 A hade svenska i gårdagens program.

Såg ni det? Tyvärr har jag inte transkriberat texten, men det var bra skrivet, helt klart, snooorbra om man tänker på att det är fråga om en avtrubbad gettobrud med illiterata föräldrar och helt utan egna framtidsdrömmar. Sålunda -- jävligt starkt gjort!

2008-03-26T00:13:00.010+01:00

DEN SVENSKA LITTERÄRA KANON

Ja, svensk kanon var det ja. Någon sådan har vi ju inte, inte någon formell i alla fall. En kanon är (om den uttalas med långt a), benämningen på en samling böcker som vi -- enkelt uttryckt -- tycker är värda att höjas över andra.

Det långa a:et skiljer kaaaanon från kulskjutningsmackapären som används av sjörövare. Den som inte visste, vet nu.

Men hur gör man då? Ska folket bestämma? Eller litteraturprofessorn? Utlåningsstatistiken från våra bibliotek? Ja, det är en knepig fråga. Det är därför Horace ser så bekymrad ut på bilden här ovan.

För får din granne, dennes kattvakt och han som kör glassbilen bestämma så ser den svenska litterära kanon ut på följande sätt (de 25 första av tot. 100):

1. Vilhelm Moberg, romanserien om utvandrarna, 1949-59
2. Astrid Lindgren, Pippi Långstrump, 1945
3. Astrid Lindgren, Bröderna Lejonhjärta, 1973
4. Per Anders Fogelström, romanserien »Stad», 1960-1968
5. Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, 1906-07
6. Astrid Lindgren, Emil i Lönneberga, 1963
7. Frans G. Bengtsson, Röde Orm, 1941-45
8. Astrid Lindgren, Mio min mio, 1954
9. Astrid Lindgren, Ronja rövardotter, 1981
10. Göran Tunström, Juloratoriet, 1983
11. Selma Lagerlöf, Jerusalem, 1901-02
12. Harry Martinson, Aniara, 1956
13. Marianne Fredriksson, Simon och ekarna, 1985
14. Kerstin Ekman, Händelser vid vatten, 1993
15. Jan Guillou, Ondskan, 1981
16. Ulf Lundell, Jack, 1976
17. Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken, 1912
18. Moa Martinson, Mor gifter sig, 1936
19. Jonas Gardell, En komikers uppväxt, 1992
20. Anders Jacobsson, Sören Olsson, böckerna om Bert, 1987-
21. Selma Lagerlöf, Kejsaren av Portugallien, 1914
22. Eyvind Johnson, Strändernas svall, 1946
23. Harry Martinson, Nässlorna blomma, 1935
24. Hjalmar Söderberg, Doktor Glas, 1905
25. Pär Lagerkvist, Dvärgen, 1944

(BIF:s omröstning om Århundradets svenska bok, som genomfördes hösten 1997. Från biblioteksbesökare över hela landet kom över 21.000 röster in.)

Klart Horace blir bekymrad! Jag också.

För visst, Kerstin Ekman är en bra författare. Men bör hon hamna före Hjalmar Söderberg, August Strindberg och Moa Martinsson? NEJ! (så måste alla tycka som läser detta, annars får de stryyyck!) Haha.

Närå, men det finns även mycket annat att ösa ur denna lista. Är Astrid Lindgren det bästa i litterär väg som vi har att visa upp t.ex? Och JONAS GARDELL!?!?! Snälla ... det är kaaaanon vi snackar, inte bokkollo!

Men för att göra en lång historia kort så konstaterar jag här och nu att svenne banan kanske ska ägna sig åt annat än litterära diskussioner. Eller vad tycker du?

Horace något spända min är inget mot hur jag ser ut i plytet nu. Jag har nämligen antagit ett förvridet uttryck som har stora likheter med den världskända målningen Skriet. Gaaaah!!!

2008-03-11T02:50:00.003+01:00

LIVET ÄR UNDERBART

Ja, man kan ju undra om inte Pekoralen är en sällsynt bipolär företeelse: Först ritas det både dikt och andra inlägg i febril fart -- sedan råder total stiltje. Sedan sprattlar det till igen efter en dryg vecka så där, sedan dör det igen.

Jag har i alla händelser inte forskat närmare i den saken, utan sträcker mig i stället efter den klassiska "kreativa ingivelsen", som -- vilket vi kan vid det här laget -- inte kan komma på beställning.

Men nu har den kommit, därför bär jag ut dess frukter till er.

Säg, är den rutten eller frisk?
Smakar den frukt eller fisk?

UNDERBART

Jag är en mycket glad

och framåt person

levande i denna tron:

Att livet ger lycka

Livet ger hat

Livet det är underbart!

Andra bloggare om Dikt, Poesi, Prosa

2008-03-10T09:15:00.007+01:00

DIKT OM MOTGÅNG

Det kan gälla ihärdiga tv-pejlare, en öm tå, eller sjukdom eller bortgång -- alla går vi våra fighter.

SÅRIG STRIDER JAG

Sårig och smutsig strider jag

Mot monstrums svarta slöjor

Det är sårig och smutsig jag slåss

Mot marornas brummande böljor

Knäna slipade röda

Av bön om att slippa dem döda

Ryggen räfflad -- randigt

Ansiktet sårigt och sandigt

Men strimman som skjuta från mitt svärd

Nå ända upp i en himmel

Och blända självaste Gud

Det är därför jag alltid vinner

Andra bloggare om Dikt, Poesi, Kväde, Skaldekonst, Prosa

2008-03-10T06:00:00.006+01:00

ATT OSBOURNA EN FÖRFATTARE!

Att se en litterär bok som en avskärmad upplevelse, det är att ge själva upplevelsen näringsbrist. En bok är för mig en byggsten i ett helt författarporträtt.

Strindberg är ytterst tacksam i det avseendet; han var orädd och extrovert och skrev en hel massa privata brev som vi har tillgång till än i dag, samt en massa romaner, noveller etc. I allt detta kan vi följa Strindbergs liv, dalar, toppar, flacka passager, och inte minst hans sammanbrott! Ett dåtida The Osbournes, om man så vill.

Vi får reda på en massa saker om privatpersonen Strindberg, t.ex. att kvinnlig otrohet är värre än manlig, eftersom mannen då riskerar att tvingas försörja en annan mans barn. Vi får också veta att han tyckte att mannen inte ska ha den uppfattningen i äktenskapet, att han äger kvinnan.

Ja, han var ju en tyckmycken person, Strindberg, och inte sällan spretade det rejält! Sådant är ju bara kul! Konsekventa människor är förbannat tråkiga! Och så blir det ju skön humor av ganska mycket som Strindberg vräkte ur sig, åtminstone om man nonchalerar tidsandan.

Nackdelen, när man ser böcker som byggstenar i ett större författarporträtt, är väl att man inte hinner läsa lika mycket böcker, eftersom man söker sig utåt till brev, biografier, författarvänner o.s.v. Fördelen är att man blir kunnig vad gäller hela författarskapet, och därför också kapabel att tömma ännu mer kåda ur de alster man läser.

Just relationen mellan man och kvinna är ju riktligt representerad i Strindbergs produktion, och visst finner jag det intressant att nysta i hans expressiva och mångordiga utläggningar om tvåsamhet, särskilt som det kommer från en dåtida man, en man som är en följd av det samhälle som då rådde. Som inte finns nu.

Lär känna honom lite bättre, vettja!

Här ska ni få tre mindre kända åsikter, signerade Strindberg:

”Att lyckliga äktenskap givas, det är ett sällsynt sammanträffande av en hel mängd gynnsamma omständigheter, så som överrensstämmelse i lynnen, smak, fel” (Strindberg, ur Giftas, s. 23)

”Två människor, till på köpet av motsatta kön, giva varandra det oförsiktiga löftet att hålla ihop hela livet. Äktenskapet vilar sålunda på en orimlighet …” (Strindberg, ur Giftas, s. 18)

”Svartsjuk man, bedragen man.” (Strindberg, En dåres försvarstal, s. 149)

Andras åsikter om Strindberg, äktenskap, en dåres försvarstal

2008-03-08T07:15:00.005+01:00

FRIMÄRKESPROSA

Hahaha! Jag kör en fint. Igen.

LÄCKAGE

Vi läcker

Alla kroppar läcker

Andra bloggare om prosa, dikt, kväde, poesi

2008-02-28T02:13:00.006+01:00

DET FINNS REDBARA BOKHANDLARE!

Jag trodde fram till mycket nyligen att de flesta bokhandlare var stillösa mainstreamlallare, men så är det alltså inte. Jag besökte nämligen nyss en annan blogg om litteratur, som sköts av en mansperson som arbetar i bokhandel, och han har en hel del glädjande åsikter om böcker och om de kunder han bistår dagarna genom.

"... erfarenheten säger att de böcker som många rekommenderar är böcker som passar många som i vanliga fall inte läser så mycket. Det är det enda sättet att fixa en bestseller - skriv något som även de läsovana kan läsa med behållning. Och de böckerna ger mig ytterst sällan något."

"... jag har ingen lust att läsa Stieg Larsson. There, I've said it. Jag läste Män som hatar kvinnor och jag tyckte att den var medioker. Den var en helt ordinär deckare som var minst 150 sidor för lång. Men det säger jag alltså inte till kunderna. De gånger jag provat slutar det alltid med en sur kund som tar det personligt."

Detta är alltså ett för boksamhället glädjande ställningstagande, att det fortfarande finns de som står upp för den goda litteraturen, och inte minst vägrar bli slav under mainstreamlektyr och okänsligt hantverk!

Hans inlägg i sin helhet: http://calliope-books.blogspot.com/2008/02/bcker-jag-struntar-i.html

Andra bloggare om Bokhandlar, Stieg Larsson, Mainstream

2008-02-14T15:14:00.002+01:00

EN DIKT OM HOPP OCH TVIVEL

EN TRÅNG ETTA

Hoppet är det sista

Som överger människan

Tvivlet likaså

Hur ska jag kunna samsas

I en trång etta

Med dessa två?

Andra bloggare om Dikt, Poesi, Prosa

2008-02-13T18:59:00.013+01:00

STIEG LARSSON OCH FINGERMÅLNINGAR FRÅN DAGIS

Okej, jag ska fatta mig kort.

Lella i Lillstugan länkade vid ett tidigare tillfälle till en sannerligen trevlig webbplats som har ett mycket gediget och intressant innehåll. Man kan nämligen kolla folks läsvanor, alltså vilka andra författare som en läsare av en viss bok tenderar att gilla. Mycket skojsigt.

http://www.literature-map.com/

Jag la (givetvis) direkt märke till att de som tycker om att läsa Stieg Larsson inte sällan också tycker om att läsa något av Albert Cammus. Haha! Ke??

Det är ju för i hela helvetet (enligt Pekoralens heeelt vederhäftiga expertis; ) som att ha Rembrandt och sitt eget barns skitfula fingermålningar som favoritkonst, upphängd sida vid sida där över den blanka Chesterfieldsoffan. Kunde inte låta bli =)

Nä, nu ska jag ta och bläddra i en Kalle Anka som aptitretare för att sedan kliva på Brott och straff tror jag bestämt ... Haha! Idag är jag vass, märker jag. Och elak. Det kan vara nyttigt att vara elak ibland, det har jag läst t.o.m. i en tidning med en doktor på framsidan ...

På återseende! ; )

Andra bloggare om Stieg Larsson, Albert Cammus, Kalle Anka

2008-02-08T18:59:00.003+01:00

NAMN I LITTERATUREN

Namn på litterära karaktärer är ett tämligen intressant, tillika djupt område. I verkliga livet är ett namn bara ett namn för att det är verkligt. I litteraturen är det mer komplicerat än så.

I litteraturen är namnen i regel fingerade och därför ställs också högre krav på autencitet, just för att namnet är påhittat och inte verkligt, hur märkligt det än kan låta. I alla fall jag skärskådar sömmarna och väger trovärdigheten/äktheten allvarsamt när ett namn nämns i en bok. "Känns det äkta?". "Känns det adekvat?". "Tror jag på det?"

För visst finns det fattiga/falska namn, namn på karaktärer som helt enkelt låter konstruerade/plastiga, även om en levande person heter just detsamma, just på grund av att det figurerar i litteratur. Det låter hårt. Det är hårt.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är en svår sak att konstruera litterära namn; det är en snitslig konstform att sätta ihop ett namn som känns trovärdigt och ligger i linje med karaktärens status, personlighet, syften o.s.v.

Vad jag också påstår är att dagens triviallitteratörer (Läckberg, Stieg Larsson med flera) helt saknar den fingertoppskänsla, klangbotten och inte minst sans som du oftare finner hos dåtida skriftställare (Söderberg, Strindberg etc.). En brasklapp är dock, att alltsammans möjligen kan bero på att vi nu levande inte har samma insyn och upplysning om dåtida namnbruk som vi har av vad gäller dagens. Men ändock, ändock är det en klasskillnad vi pratar om, enligt mig.

Jag ska exemplifiera. Tala emot om det är så du känner. Annars, gör tvärtom!

Håll till godo!

A-SKOLAN
Lydia Stille (Hjalmar Söderberg)
Gubben Stille -- konstnär --(Hjalmar Söderberg)
Arvid Stjärnblom -- journalist -- (Hjalmar Söderberg)

Arvid Falk -- ungkarl med författarambitioner -- (August Strindberg)
Ygberg -- skådespelare -- (August Strindberg)
Olle Montanus -- filosof -- (August Strindberg)
Klas Recke -- någon medelklasströvare, om jag inte missminner mig -- (Hjalmar Söderberg)

B-SKOLAN
Mikael Blomkvist -- journalist -- (Stieg Larsson)
Erika, Patrik och Anna -- vet ej, men fattigt -- (Läckberg)
Patrik Hedström -- kriminalinspektör -- (Läckberg)
Maria Eriksson -- misshandelsöverhängd ensamstående småbarnsmor -- (Liza Marklund)
Annika Bengtzon -- journalist -- (Liza Marklund)

Ja, asså, heter man Liza med "z" så faller all trovärdighet omedelbums. Jag är ledsen, men så är det. Om man så utrustar sina karaktärer med samma z-stavning (Bengtzon) ja, då kan i alla fall inte jag stava till s j ä l v a k t n i n g! Jag kan vara hård, månne -- men rättvis!

Jag tycker mig i alla fall se en viss nivåskillnad. Vi snackar en helt annan genomtänkthet/omsorgsfullhet när vi kommer till Söderberg och Strindberg och deras namnval.

Så vad säger vi, är jag en idiot eller har jag något på spåren? Låt lädret fladdra fritt! Jag kan ta en smäll.

Eder, Pekoralen

Andra bloggare om Läckberg, Strindberg, Stieg Larsson, Söderberg, Karaktärer, Litteratur